Det gröna infernot - Slaget om Dien Bien Phu - Marxistarkiv

19
tycks anse att det ligger inom möjligheternas gräns. Och om Navarre anser en sak möjlig, kan
Cogny inte hävda att den är omöjlig utan att göra sig skyldig till ett flagrant disciplinbrott. Cogny
skulle sannolikt trots allt ha gjort sig skyldig till detta majestätsbrott om han inte också hade varit
frestad av sitt eget Dien Bien Phu i fickformat, vilket är försvarligt, och om han hade uppfattat
vilka faror som det verkliga, det oförsvarliga Dien Bien Phu skulle föra med sig. Måste det inte
betraktas som en felbedömning att visa sig så pessimistisk beträffande Navarres planer efter
framgångarna vid Lang Son och Na San? Hans svar kan alltså inte betraktas som ett godkännande,
men inte heller som en vägran, det flyter fram i ett slags dyster underkastelse. I sin
egenskap av underordnad börjar alltså Cogny studera operationen ”Castor”, luftlandsättningen
mot Dien Bien Phu. Detta kommer inom hans egen stab att väcka häftiga invändningar som ännu
en gång får honom att ändra åsikt, men om operationen lyckas kan det innebära en fjäder i
Cognys hatt, om den misslyckas anser han sig skyddad av de förbehåll som han har antecknat till
protokollet.
Logiskt sett antar fakta alltså detta utseende i historikerns ögon. Kronologiskt sett grips han av
svindel. Cognys undvikande svar till Navarre är nämligen daterat den 6 november. Men den av
Cognys stab uppgjorda promemorian som fördömer Dien Bien Phu är daterad den 4. Redan
denna dag hade Cogny alltså tillräckligt underlag för att säga nej till överbefälhavaren. Han gör
visserligen invändningar, men detta nej blir aldrig uttalat.
Är det för att överbefälhavaren i tankarna ännu inte rör sig med det ”befästa lägret” Dien Bien
Phu, utan med ”första versionen” av Dien Bien Phu? Cogny som ständigt hade varit orolig för Na
San, Gilles som förde befälet där och sänkte sin boxarpanna inför Vietminhs rasande attacker har
inte rätt att underlåta att förbereda Navarre på vad som väntar honom i Dien Bien Phu. Det som
Cogny inte vågar säga öppet, uttrycker han genom förmedling av sin stabschefs penna: ”Jag är
övertygad om att Dien Bien Phu, vare sig man vill det eller inte, blir ett svalg som slukar
bataljoner utan att man kan spåra något slut, så snart fienden har satt in ett regemente. (...) Konsekvenserna
av ett sådant beslut kan bli mycket allvarliga.” Men Cogny underkastar sig därför att
disciplinen är arméernas främsta drivkraft, och för att ingen kan klandra honom för att han lyder
motvilligt. Hur skulle han för övrigt med sitt rykte som svårhanterlig underordnad redan i detta
skede ha tagit risken att visa olydnad mot en man som han ännu inte känner?
Generalerna låter sig redan långsamt glida ner i det bataljonsslukande svalg som Cognys stab
utan risk för felbedömningar har förutspått, de hakar sig fast vid reglementenas sträva
formuleringar, vid direktiv och tolkningar och den hierarkiska rangordningen. För normanden
Cogny, som väger sina argument och sina ord om och om igen, är det snarare överbefälhavaren
som är den farligaste motståndaren, inte Vietminh. Det är Navarre som Cogny har att tacka för
sin tredje stjärna och sitt befäl, men han är inte omedveten om att Navarre har blivit varnad för
honom och övervakar hans reaktioner. Mellan dessa båda generaler har ett svårfattbart rävspel
redan inletts. Den 6 november har Cogny utan tvivel redan tagit del av sin stabs förkrossande
bedömning, men han låtsas att han för ögonblicket inte behöver bry sig om den, eftersom han
uppmanar sina officerare att skynda på med förberedelsearbetet. Sedan vädrar han en fälla i sista
paragrafen i specialdirektivet av den 2 november, han säger sig att denne Navarre, så godmodig
han än verkar, kanske i ett senare skede kommer att göra Cogny ansvarig för att inte allt har
gjorts som hade kunnat göras. Därför svarar Cogny inte nej av fruktan för att bli anklagad för
klenmod eller för att försitta tillfället till en seger. När allt kommer omkring hör ju det beslut som
nu skall fattas till strategins domäner, eller med andra ord till överbefälhavarens, och dessutom
kan Cogny ge de begärda förstärkningarna eftersom Giap tycks ha avstått från sitt anfall
mot deltat. Och Cogny var ju en av de första som föreslog Dien Bien Phu. Det borde lyckas.