Det gröna infernot - Slaget om Dien Bien Phu - Marxistarkiv

66
sammanställt? Börjar han få klart för sig att han har begått ett misstag? Fiendens avsikter står
tämligen klara för Navarre i den översikt av läget som han får av sin egen underrättelsechef: Giap
koncentrerar stora styrkor och betydande mängder av materiel, och termen ”motoriserade pjäser”
uppträder för första gången i de dechiffrerade meddelandena.
Det är första gången som Navarre får klart för sig hur hotfullt läget i själva verket är. Vid det här
laget återstår det bara för honom att medge att det befästa lägret Dien Bien Phu är inneslutet på
alla sidor. De algeriska tiraljörerna i Isabelle kommer inte ens fram till Nam Noua-flodens
stränder, legionärerna i Béatrice vågar sig inte ut på den väg som leder till den lilla byn Na Loi,
Castries stabschef, överstelöjtnant Louis Guth, dödades den 28 december av en kula när han gav
sig ut på terrängrekognosering i skymningen. Bataljonerna från Sop Nao lyckades med knapp
nöd klara sig undan 308. fördelningen. Dien Bien Phu är inringat, precis som Na San var. Finns
det ännu någon som vågar tro motsatsen? Man har redan börjat tvivla på möjligheterna att förinta
de tunga vapen som fienden låter gå i ställning i sluttningarna. När man känner fiendens system
att gruppera sig på djupet, har man svårt att föreställa sig hur en styrka skall kunna ta sig genom
djungeln för att anfalla de fientliga batterierna.
Giap nöjer sig inte med att dirigera stora styrkor till höglandet. Han går också mot Mekongs
mellersta lopp, som om han hade för avsikt att skära Laos mitt itu. Siam proklamerar alarmtillstånd
i de nio norra och nordöstra provinserna, Thakhek evakueras av våra trupper och operationen
”Atlante” som har förberetts sedan juni tycks nu vara berättigad för att hejda den fientliga
offensiven. Dien Bien Phu har för ögonblicket prioritet när det gäller trupper och materiel, men
överallt måste betydande reserver avdelas för att möta det förändrade läget. Till dessa allmänna
reserver måste också Tonkin ge sitt bidrag, och Cogny börjar bli orolig.
Navarre utnyttjar de inkomna upplysningarna och ger flyget order att anfalla fiendens kommunikationsleder.
Den 25 och 26 december fäller tjugotre jaktplan tjugotre ton bomber på en av de
utsedda platserna, punkten ”Mercure”. Följande dag rullar trafiken återigen obehindrat fram på
denna väg.
Från Saigon dit Navarre anländer på juldagen efter en mellanlandning i Séno, telegraferar han i
panik till Cogny och meddelar sina iakttagelser. Han har konstaterat att skyddet mot artilleribeskjutning
är för svagt och att taggtrådshindren inte är tillräckligt täta och tillräckligt späckade
med minor och försåt. Han förvånar sig över att arbetena på det norra motståndsområdet, Gabrielle,
som tillmäts mycket stor betydelse, ännu inte är inledda, och han fruktar att återinsättandet
av Dao Van Long kommer att få en ofördelaktig inverkan på den inhemska rekryteringen.
Vissa av skyddsrummen är kanske dåliga, och det beror lika mycket på det förakt som man hyser
för motståndaren och slarvigt utfört arbete, som på det dåliga material man har till sitt förfogande.
För att hålla mot fullträffar av 105-millimeters granater måste ett skyddsrum stöttas med två
runda bjälkar av femton centimeters diameter som bär upp ett en meters jordlager och ett lager av
sten i vilket granaterna kreverar. Men eftersom det inte finns någon sten i dalen har man i stället
använt de järngaller som är avsedda för landningsbanorna, tegel och faskiner som i brist på bättre
också gör tjänst som dräneringslager. Det färska träet ger dåligt skydd och skogshuggarna blir
ofta störda av vietminhpatruller. Cogny försäkrar senare att man har gjort allt som tiden och
möjligheterna medger, det vill säga att man i det stora hela har genomfört programmet.
Vill Cogny verkligen att fienden skall anfalla Dien Bien Phu, som han den 30 december försäkrar
för United Press' specialkorrespondent, eller försöker han vilseleda fienden genom att låtsas
önska det? Hur skall man kunna avgöra det tio år efteråt? Det olyckliga är att ingen någonsin har
bett Cogny avge några förklaringar, och att de enda uttalanden som man har av honom från denna