Det gröna infernot - Slaget om Dien Bien Phu - Marxistarkiv

underläge.
21
För överste Nicot är det betydligt enklare att dra de riktiga slutsatserna: man kan inte under en
alltför lång tid flyga med för stora laster och bortse från de meteorologiska och taktiska förhållandena
utan risk för ett sammanbrott. Hur som helst är överste Nicots bedömning baserad på
erfarenheterna från Na San och den stöder sig på de varningar beträffande Dien Bien Phu som
flygvapnet sedan ett år tillbaka har riktat till såväl Salan som Navarre. Några svagheter kan man
inte upptäcka i denna bedömning, och snart kommer verkligheten att visa att han hade rätt.
15 november 1953
På eget initiativ anländer monsieur Marc Jacquet, minister för förbindelserna med de förbundna
staterna, och sålunda också ansvarig för kriget, till Saigon. Har han tagit intryck av de beslut som
fattades två dagar tidigare på det nya nationalförsvarsrådets sammanträde, i vilket också han
deltog? Konseljpresidenten önskade honom helt enkelt lycklig resa. I Indokina representerar
Jacquet regeringen, åtminstone i egenskap av brevlåda. Om Navarre inte är fullt på det klara med
sin uppgift, borde Jacquet kunna skingra alla tvivel. Jacquet bekräftar också för Navarre att om
Vietminh lyckades erövra Luang Prabang, huvudstaden i Laos, skulle detta innebära en så svår
chock för allmänheten i Frankrike att en stark opinion skulle fördöma ett fortsättande av kriget.
Om överkommissarien hade gett uttryck för en åsikt som var motsatt hans ministers, skulle han
ha framfört den i sin diplomatiska rapport, som jag har läst. Navarre anser sig alltså inte längre
behöva hysa några tvivel i denna fråga, hans samvete säger honom att han är skyldig att försvara
Laos, och ingen motsäger honom.
Men hur? Med de medel som han redan förfogar över. Försvaret av Luang Prabang är ingen lätt
uppgift. Staden ligger i en skogstrakt i Mekongdalen som på båda sidor begränsas av höga
bergstoppar, flygfältet är kort, landningsbanorna i dåligt skick. Sunda förnuftet säger att tillfarten
till Luang Prabang inte bör spärras med en serie av hinder som fienden kan betvinga det ena efter
det andra, utan tvåhundra kilometer nordöst om staden i Dien Bien Phubäckenet, vars fördelar
Salan var den förste att framhålla för Navarre.
Senare kommer Navarre att få uppbära förebråelser för att han inte innan han fattade sitt beslut
rådgjorde med nationalförsvarsrådet, det organ i Paris som var ansvarigt för krigets ledning, och
Jacquet har det intrycket att Navarre som inte anförtror honom sina hemliga tankar tycks vara
mera intresserad av de strategiska problem som följer med hans plan än av det speciella fallet
Laos. Navarre vet också att det inte är lika lätt att sammankalla försvarsrådet som att få ihop en
kamratlig sammanslutning av bowlingspelare, och att rådet skulle be honom om ytterligare
upplysningar och dröja med att fatta beslut. Är Navarre för övrigt så angelägen om att få precisa
direktiv? Det var Jacquets sak att ställa denna fråga. Och vad den andra förebråelse som riktas
mot Navarre beträffar, nämligen att han inte anpassar operationerna till de medel han förfogar
över, tror Navarre ärligt och uppriktigt att han kan utföra detta extra företag med de trupper som
han redan har. Dien Bien Phu bör inte kosta honom mer än Na San kostade Salan. Vid den
tidpunkt då han fattar beslutet att sätta in sina fallskärmstrupper mot Dien Bien Phu, framstår
Giaps avsikter i klarare dager: fiendens huvudstyrkor sätter sig i rörelse mot Laos. Genom att bita
sig fast i Dien Bien Phu utmanar Navarre sin motståndare. Man måste känna Giap mycket dåligt
för att inbilla sig att han inte kommer att sätta in alla sina styrkor för att utplåna sina motgångar
vid Na San.
Man kan emellertid inte räkna med att Navarre bedömer läget på detta enkla sätt. Översatta till
krigshögskolans språk blir de klaraste tankar tunga och komplicerade i de metafysiska
promemorior, anteckningar och direktiv som fyller massvis med maskinskrivna pappersblad. En