Det gröna infernot - Slaget om Dien Bien Phu - Marxistarkiv

74
Den dagen berättar förmodligen Navarre för Castries allt han vet om fienden. Castries får veta att
han måste vänta sig att se sina flygplan nerskjutna och terrängfordon rulla nerför sluttningarna.
Är Cogny bekymrad för de luckor som finns i försvaret och i de båda isolerade stödjepunkterna
flera kilometer från den centrala ställningen, Béatrice i nordöst och Gabrielle i norr? Eller tröstar
de varandra med färdig-yxade tankar, enfaldiga formler och överlägsna miner så snart det blir tal
om motståndarens resurser?
Det är förlåtligt om Navarre inte känner en fiende som rör sig till fots, som på Hannibals tid. Han
har inte intrigerat för att få överbefälhavarposten, som han visserligen accepterade utan att
betrakta sig som alltför ovärdig, men det är inte han som blir träffad av vietminhgranaterna om de
börjar falla. Påpekar Cogny och Castries med tillräcklig skärpa för honom att dessa bastioner inte
kan hålla den anstormning som nu är under förberedelse? Det vet jag inte, men jag tror att om det
vore så, skulle man inte ha dolt det för mig. Jag har emellertid det intrycket att även om dessa
problem studerades, skulle man inte komma fram till en lösning. Kanske för att Navarre inte ett
ögonblick tänker på att avstå från sin operation ”Atlante”? Dock är han den förste som blir
informerad om vad som väntar honom i Dien Bien Phu. Om han till och med under sådana
omständigheter låter sig påverkas av Castries och Cognys uppfattning om det befästa lägrets styrka,
måste man fråga sig om det kan betraktas som förlåtligt och sätta tro till någon annan än
honom? I Paris läser den från Indokina nyss hemkomne monsieur Jacquet Navarres brev som
general Bodet överlämnar, och medan han stoppar en ny pipa upptäcker han till sin bestörtning
att överbefälhavaren har börjat tvivla.
Klockan 17.00 skyldrar återigen en pluton gevär för Navarre som flyger tillbaka till Hanoi.
Miljön kan inte undgå att göra intryck. Verksamheten sjuder. Kollina regnar ner från himlen.
Ansikten och kläder är fortfarande täckta av damm. Cogny sätter sig hos Navarre i främre delen
av kabinen vid ett litet arbetsbord. Bakom dem iakttar officerarna i sviten varandra. Motordånet
överröstar samtalen.
Cogny vänder sig respektfullt till Navarre och frågar om han räknar med att utlösa operationen
”Atlante” vars förberedelser börjar ta på expeditionskårens krafter. Om man känner Navarre,
förstår man att det inte passar sig att ställa en sådan fråga. Navarre svarar lakoniskt, hans ton
antyder självsäkerhet. Operationen ”Atlante”, som han själv har planerat och som han tror på, blir
den enda offensiva operationen av större omfattning under ett fälttåg med allmän defensiv
karaktär, och den kommer att genomföras. När Cogny hör detta, framför han i tur och ordning
alla de argument som talar mot den: terrängen som kommer att erfordra betydande styrkor,
fienden som sin vana trogen ständigt kommer att slingra sig ur de anfallande styrkornas grepp, reserverna
som inte kan disponeras för Dien Bien Phu om basen blir anfallen. Men han säger inte
att det befästa lägret inte är tillräckligt starkt, att svårare hinder måste placeras i de anfallandes
väg och att han kommer att behöva de bataljoner som Navarre som bäst berövar honom för att
använda dem i ”Atlante”. Med ett ord, och troligen därför att han inte själv är rädd för en
kraftmätning, han skrämmer inte upp Navarre fast denna alltsedan julen har gjort intryck av att
vara mera mottaglig för de hot som hopar sig. Varför skulle han för övrigt skrämma upp en man
som på tal om Dien Bien Phu har gett honom order att studera operationen ”Xenofon”, och som
har förutsett allt?
Navarre sveper regnrocken om sig som en toga och förefaller oberörd, nästan ointresserad. Han
lyssnar nedlåtande till Cogny som uppbygger honom med en strategisk föreläsning, låter honom
trötta ut sig, upprepa sig, återvända till planen på en nebulosa, bevisa att ”Atlante” kommer att
förminska hans möjligheter att manövrera i Dien Bien Phu, och till slut avbryter han honom:
”Om jag inte får genomföra 'Atlante' enligt mina planer, kommer jag att be regeringen om mitt