Det gröna infernot - Slaget om Dien Bien Phu - Marxistarkiv

129
punkter. Joffre låter sig inte förblindas av Verdun 1916, han inleder en offensiv vid Somme som
kanske ger Verdun möjlighet att hålla ut. Navarre vägrar att låta sig dras med i den panik som
bemäktigar sig staberna, och mot deras åsikt håller han mer än någonsin fast vid ”Atlante”. Han
tänker inte tolerera några uraktlåtenheter, han är fast besluten att krossa dem som försöker diskutera
hans order. Mot alla deras inrådan som uppmanade Navarre att leverera batalj vid Dien Bien
Phu skall ”Atlante” genomföras. Och i ett läge då allt störtar samman och faller sönder, då De
Lattre personligen skulle ha övertagit befälet över de rörliga reserverna, rutit och eldat upp sina
trupper och förflyttat sig till själva centrum av striderna, stannar Navarre i Saigon för att några
dagar senare återvända till Hanoi.
En officiell skrivelse från Cogny till Navarre påpekar nödvändigheten av att förbereda sig på ett
nederlag i Dien Bien Phu och på förlusten av de förband som är engagerade i striderna där. Han
försöker också dra vissa slutsatser beträffande följderna: om vietminhledningen utnyttjar
framgången, kan den, vilket skulle rubba jämvikten, på tolv dagar föra en fördelning tillbaka till
deltat, där den samma morgon har inlett en offensiv aktion på linjen Hanoi–Haiphong. Cogny ber
ännu en gång om förstärkningar.
Cogny skickar skrivelser till Navarre trots att Navarre befinner sig i hans omedelbara närhet. För
att träffas behöver de bara gå upp, respektive ner för en trappa och öppna en dörr, men de två
männen har praktiskt taget upphört att tala med varandra. När Navarre kallar Cogny till sig, kan
samtalet sällan tränga genom den mur av antipati som skiljer dem åt. Motgången slätar inte över
någonting, båda gör sitt bästa för att vältra över ansvaret på den andre. Navarre anklagar redan
Cogny för att ha hållit kvar sina bästa trupper i deltat, för att han på ett ineffektivt sätt har byggt
upp försvaret med trupper som är oförmögna till nattliga motanfall och för att han, sedan han
vägrade att ta emot det stöd som Navarre erbjöd honom den 4 mars, lider brist på stridsdugliga
trupper. Vid första påseende tycks dessa förebråelser berättigade. Men när man underkastar dem
en kritisk granskning, inser man att Cogny inte kunde förändra det instrument som han hade till
sitt förfogande. I Indokina finns det inte en enda bataljon som är fransk till hundra procent, och
till och med legionen har förlorat en del av sin legendariska framåtanda. I Dien Bien Phu utgör
vietnameserna hälften av hela styrkan som för övrigt omfattar hela sjutton nationaliteter. Och
vem var det som småningom förvandlade en operation med begränsad målsättning till ett företag
med syfte att engagera fiendens huvudstyrka i en avgörande batalj? Vem var det som inte fattade
att Dien Bien Phu från början var för stort för att vara ett lokalt företag och att det ofrånkomligen
skulle utveckla sig till en skoningslös match som måste sluta med en segrare och en besegrad?
Vem var det som tvekade att anförtro Cogny ansvaret att leda striderna som han själv fann för
gott? Vem var det som inte fattade att hela expeditionskårens öde avgjordes i kittel-dalen?
I Dien Bien Phu blir ett av flygvapnets Bearcatplan som förs av sergeant Sahraoui nerskjutet, och
klockan 12.45 störtar en av marinflygets Hellcat med kapten Lespinas vid spakarna norr om
Gabrielle. Kontrolltornet ramlar ihop som ett korthus för en fullträff, och man måste gripa till
nödfallsutvägar för att få det hela att fungera. En helikopter som skadades föregående dag blir
däremot nödtorftigt reparerad och lyckas starta. Fällningen av förnödenheter försvåras av bristen
på stora fallskärmar som kan uppbära tyngre laster. En del av kollina faller redan utanför det
befästa lägret hos fienden. De sårade hopas bland de stridande, och det är omöjligt att ge dem
vård. Förråden i Hanoi börjar lida brist på ammunition och vissa livsmedel, en omständighet som
står utom Cognys kontroll, eftersom operationsbasen Tonkins försörjning är direkt beroende av
överbefälhavaren.
På eftermiddagen inleds inneslutningen av Dominique. Löpgravarna dras i sicksack ner från
Béatrice, de breder ut sig, förgrenar sig för att tillåta en jämnare fördelning av automatvapnen,