Det gröna infernot - Slaget om Dien Bien Phu - Marxistarkiv

glömmer ofta att ex peditionskåren till största delen består av elitförband.
Den 3 december 1953
46
Navarre sänder ut den personliga och hemliga instruktionen för ledningen av operationerna nr
949, på vilken han har arbetat alltsedan sin återkomst till Saigon och som flygledningen förgäves
försöker övertala honom att annullera. Den kommer att få vittgående följder för expeditionskåren
och Indokinas öde.
Efter de vanliga banala inledningsfraserna och redogörelsen för läget, ger han redan i första
paragrafen uttryck för sitt beslut att acceptera en avgörande strid i nordväst och koncentrera
försvaret till basen Dien Bien Phu som måste hållas till varje pris. Vill han verkligen acceptera en
avgörande strid i ett läge då en av grundförutsättningarna för planen Navarre är att undvika alla
avgöranden så länge expeditionskåren inte har återvunnit sina krafter och sin reaktionsförmåga,
det vill säga tidigast om ett år? Navarre har visserligen under sistlidna juli såväl skrivit som sagt
att han vill undvika en avgörande kamp längs hela linjen, och här talar han bara om en kamp i
nordväst. Men om någon kan få felaktig uppfattning genom att läsa denna instruktion, så är det
förvisso inte Navarre själv som bereder sig att utlösa den begränsade offensiven ”Atlante” i söder
och beslutar att bjuda Giap spetsen i Dien Bien Phu fast ingenting tvingar honom till det, och han
alltsedan den 20 november vet att han inte kommer att få de begärda förstärkningarna. Fattar han
inte att den risk som han tar är oproportionerligt stor? För att en så försiktig och kallt beräknande
man som han skall ge sig in på ett sådant hasardspel, måste man anta att han fick inspirationen att
leverera batalj i kitteldalen samma dag som han besökte Dien Bien Phu och att ingen i hans
närmaste omgivning vare sig varnade honom för ett sådant beslut eller gav honom en uppfattning
om konsekvenserna. Navarre är i allmänhet inte den som låter fantasin eller hjärtat inverka på sitt
handlande, men i detta fall tycks han vara fullt och fast övertygad om att vietminhfördelningarna
inte kommer att kunna manövrera i den svåra bergsterrängen och att de aldrig kommer att göra ett
allvarligt försök att erövra basen. Dien Bien Phu står plötsligt för honom i ett förklarat ljus, alla
invändningar sopas undan. Han har kommit underfund med sanningen, och hans uppfattning
delas av hans närmaste omgivning, även om den inte har påverkat honom.
Det vore naivt att ett ögonblick tro att Cogny på något vis har inverkat på Navarres beslut. Den
grundmurade motvilja som dessa två män redan i detta skede instinktivt känner för varandra är
redan i sig själv tillräcklig för att utesluta varje inblandning från Cognys sida. Om Cogny mot
förmodan hade gjort anspråk på faderskapet för Dien Bien Phu, kan man ta för givet att Navarre
hastigt skulle ha fråntagit honom denna ära. Segrar kan man dela, men det finns aldrig någon som
fordrar sin del i ett nederlag, och Navarre vet att om han lider nederlag, får han också ensam stå
för det. Och han håller styvt på att bära sin del av ansvaret för att bättre kunna genomtrumfa sin
vilja. I själva verket känner sig Navarre lika frestad av dalens stora utsträckning som ger
stridsvagnarna tillfälle att krossa alla som vågar sig ner i den som av det stora avståndet till de
högre kullarna som skulle tvinga ett ”eventuellt fientligt artilleri” att gå i ställning i motsluttningarna.
Detsamma gäller ett luftvärnsartilleri som försöker hindra planen från att landa på
flygfältet. Enligt alla artilleristers åsikt kan de fientliga batterierna varken gå i ställning eller
öppna eld utan att upptäckas av eldobservatörerna i dalen. Och då skulle de genast tystas av de
egna batteriernas eld och bombflyget.
Detta försäkrar alltså artilleristerna, och det är uppenbart att de själva är övertygade. Cogny är
själv artillerist. Om han reser några invändningar mot Dien Bien Phu, kan de inte grunda sig på
hotet från det fientliga artilleriet. Dess ofarlighet, liksom omöjligheten att en längre tid underhålla
vietminhfördelningarna på så långt avstånd från baserna utgör ju grunderna för expeditionskårens
doktrin. Det är därför som Navarre engagerar sig. Det är därför som han bygger sina operationer