Det gröna infernot - Slaget om Dien Bien Phu - Marxistarkiv

192
”Hur som helst är det bara att rita ett kors över det hela.”
”Ja.”
”Eller hur? ... Det finns naturligtvis också, men mycket försvagade, vi har ju tagit, vi har lösgjort
allt vad vi kan från västsidan för att lappa i söder så gott det går ...”
”Ja.”
”Det återstår ungefär två kompanier av vardera, två kompanier av de sammanslagna
främlingsbataljonerna ...”
”Ja.”
”Tre thaikompanier, men de är fullständigt värdelösa, inte sant, absolut värdelösa, de är helt
desorganiserade ...”
”Två kompanier av 8. stormbataljonen ...”
”Ja.”
”Två kompanier av 2. thaibataljonen, men det är normalt, det är alltid så, det är thaiförbanden
som har mest folk kvar därför att det är de som inte slåss.”
”Javisst.”
”Inte sant? Och I. bataljonen av 2. främlingsregementet har ungefär två kompanier kvar, och
detsamma gäller I. bataljonen av 13. halvbrigaden, ungefär två kompanier. Och då räknar
kompanierna mellan sjutti och åtti [man].”
”Ja. Jag förstår.”
”Så är det ... Vi försvarar oss steg för steg.”
”Ja.”
”Vi försvarar oss steg för steg, och jag beräknar, jag beräknar, att det mesta vi kan prestera ...”
En störningssändare blandar sig plötsligt i leken.
”Hallå ... hallå”, säger Cogny.
”Hallå, hör ni mig, general?”
”Att det mesta ni kan prestera?”
”... är att hejda fienden vid Nam Youm. Inte sant?”
”Ja. ”
”Och i så fall måste vi hålla östra stranden, annars får vi inget vatten.”
”Ja, javisst.”
”Inte sant? Och i så fall, jag föreslår att vi försöker, jag ska försöka klara det här, jag har nyss, jag
har talat med Langlais, vi är överens om det här. Och dessutom, herregud, nåja, jag ska försöka,
jag ska försöka, om det nu går, att skicka iväg så mycket folk som möjligt söderut.”
”Bra, vi är överens. Det blir förstås på natten?”
”Vasa?”
”På natten?”