Det gröna infernot - Slaget om Dien Bien Phu - Marxistarkiv

56
kommer inte att bli ringa efter alla de förhoppningar som jag har väckt hos er, då ni nu får erfara
att jag har hävt belägringen av Lerida. Ni känner mig tillräckligt för att förstå att det inte var utan
sorg och smärta, och att det behövdes stor självövervinnelse för att offra min ära i konungens
tjänst ...” För första gången under den tid som den store Condé hade fört befäl inför fienden, slog
han nu, trotsande såväl sina egna generaler som förtal och smädeskrifter, till reträtt för att inte
utsätta sin armé för risker som han ansåg alltför stora. Till och med Mazarin begagnade sig av
detta tillfälle för att nedsätta honom, men sanningen som snart blev allmänt bekant och segern
som prinsen hade hemfört över sig själv då han utsatte sig för att kallas feg, skänkte hans ära
ännu större glans. -
Navarre kan också avbryta operationen. Givetvis finns det många överstar och generaler som vill
”döda Vietminh”, och som kommer att skrika att man rycker ifrån dem en seger, men andra
kommer till slut att ge honom rätt. Och regeringen som låter honom leda operationerna enligt sitt
gottfinnande, kommer att ge honom erkännande för hans sunda förnuft. Denna helomvändning,
sedan han först hade fattat beslutet att leverera batalj, kommer att betraktas som en av de modigaste
handlingar en befälhavare för en stor armé någonsin har tagit på sitt ansvar. Han är herre
över sina handlingar, tillräckligt stolt för att genomdriva dem och tillräckligt stark för att
förvandla dem till en seger. Om han vill kan han vänta ännu några dagar och låta fienden tränga
in allt längre med sina huvudkrafter på vägarna i höglandet, och sedan dra undan sitt lockbete,
precis som han gjorde i Na San. Och dessutom kommer han att rädda Laos om han tvingar Giap
att återvända samma väg som han har kommit och med utgångspunkt från sina baser kring Hanoi
riktar förödande raider mot hans bakre förbindelser.
Under kriget i Gallien lät också Caesar sina legioner dra sig tillbaka utan att gå till anfall vid
Avaricum, i närheten av det nuvarande Bourges, helt enkelt därför att fienden hade intagit
ställningar uppe på en kulle som var omgiven av kärr och andra naturliga hinder. Och detta
gjorde han trots att hans soldater besjälades av en sådan segervilja att de harmades över att
fienden inte tog till flykten vid deras blotta åsyn. Alla fordrade att Caesar skulle ge signal till
anfall. Men denne brydde sig inte om deras rop utan befallde armén att göra helt om, övertygad
om att en strid som utkämpades under så ofördelaktiga förutsättningar inte rättfärdigade de
uppoffringar i människoliv som utan tvivel skulle drabba just dem som ropade på anfall.
För ögonblicket har Navarre allt emot sig utom truppernas självförtroende. Den dagen har
spaningen konstaterat att 316. fördelningen samt tung materiel har kommit fram till Dien Bien
Phu. Vem har lagt hinder i vägen för dessa styrkors marsch? Ingen. Underrättelsetjänsten har
samlat in många andra upplysningar som den nu redovisar i en översikt av läget: 151. Ingenjörsregementet
har fått order att öppna R. P. 41 för biltrafik ända till utkanterna av Dien Bien Phu
samt att bredda rockadvägen Ta Khoa – Co Noi för att göra det möjligt för 351. fördelningens
fordon att komma fram; trupperna i nordväst har inrättat en stabsplats för sina stridslednings- och
underhållsorgan i Muong Phan, och Giap själv torde befinna sig något längre bakåt, i Thuan Chau
där han har riktat en dagorder till sina trupper. Det är fråga om mobiliseringsordern av den 6
december, och när allt kommer omkring är det inte omöjligt att underrättelsetjänsten har fått
kännedom om dess exakta lydelse och om att Navarre inte har betraktat den som en död bokstav.
Navarre själv uppskattar styrkan av de dittills förflyttade fientliga förbanden till tiotusen man.
Hans underrättelsechef är av den åsikten att om alla de delar av 304., 308. och 312. fördelningarna
som nu har satt sig i rörelse verkligen dirigeras mot nordväst, kan fienden i slutet av
månaden koncentrera tjugotvå bataljoner till Dien Bien Phu, vilket innebär dödsstöten för de
optimistiska bedömningarna av den 3 december. Nationalförsvarsrådet har klart och koncist
meddelat överbefälhavaren att han måste anpassa operationerna till sina möjligheter, och hans
beslut att acceptera batalj har nyss blivit känt i Paris där det väcker oro. Om han misslyckas