Var trogen i allt - Doria

90
”Jag är en liten liten tok såm skriver i min eGen Bok”. Och i den tredje
boken är det ägarens egen kommentar till att själv skriva på andra bladet.
Att skriva i sin egen bok kan vara ett sätt att utöka antalet inskrifter,
men det ger också möjlighet att själv sätta in vackra bilder och skriva
vid dem (se ex. Ekrem 2002: 136).
I en annan minnesbok har versen textraden ”som skriver på ditt första
blad”, men det är inte alls skrivet på första sidan, det fi nns hela sju
inskrifter före denna. Återigen ett exempel på att innehållet inte alltid
spelar så stor roll, det är versens form och den kända formeln som är
det viktiga. Ibland kan det utvecklas en hel rad av inskrifter som kommenterar
den närmast tidigare när det gäller just denna typs inskrift.
Den som älskar Hildegard mer
än jag han skrifva får på
nästa blad
(1900–1940)
Den här inskriften från 1900-talets första årtionde är skriven mitt på
sidan. Längst ner i högra hörnet har två olika personer skrivit med liten
stil: ”Jag mer” respektive ”Jag mest”. Nästa blad är dock tomt.
Den som älskar Soffi mer än jag
Han får skrifva på nästa blad.
Detta fi nns skrivet högst uppe på sista sidan i en bok använd under
1900-talets första årtionde. På samma sida fi nns ytterligare fem inskrifter,
varav en handlar om att skriva sist i boken och en är en kommentar
till denna. Det går inte att skriva efter detta eftersom det är skrivet
på sista sidan. Därför fi nns det under en annan inskrift som ett direkt
svar:
Att skrifva uppå nästa blad ej går
Men att jag viljan har jag härmed
visa får.
En liknande konversation fi nns i en bok som använts i Herrljunga
på 1930-talet.
Den som älskar Ulla mer
än ja’,
den må skriva uppå
nästa bla’.