Var trogen i allt - Doria

62
Många informanter har kommenterat att vuxnas eller överhuvudtaget
äldres inskrifter var eftersökta eftersom de ofta kunde skriva just
med en välvårdad och vacker handstil (se även van den Berg 1999: 251).
Deras inskrifter kunde också vara eftertraktade eftersom de ofta var
mindre nonsensartade än jämnårigas. När de jämnåriga kamraternas
verser kategoriseras som barnsliga ramsor utan innehåll kontrasteras
detta mot de vuxnas mer innehållsrika inskrifter av en frågelistsvarare
(LUF M 20917). Man kan jämföra med den äldre stambokstraditionen
där de högt uppsatta i samhället var eftertraktade skribenter. Professorernas
inskrifter gav glans åt studenterna och kungligheternas åt adelsmännen
(se ex. Davidson 1992: 19).
Vuxnas inskrifter var dock inte alltid de bästa. Ibland hände det att
även vuxna bröt mot reglerna och en kvinna berättade för mig att hon
inte ville visa sin minnesbok för kamraterna, eftersom hennes äldre
släktingar skrivit så religiösa verser. Dessutom innehöll deras inskrifter
felskrivningar. Kombinationen av dessa blev att minnesboken blev
någonting pinsamt som inte kunde visas upp för jämnåriga 17 .
De vuxnas verser, framförallt äldre släktingars, kunde också vara
alltför komplicerade och därigenom svåra att förstå. Hur detta har
tagits emot av barnen är olika, men många har inte tyckt att det gör
någonting, förmodligen eftersom det har gett verserna en högtidlig
stämning (Jenny f. 1975 m.fl .). Barnen har uppskattat de arkaiska böjningsmönstren
och i många fall har dessa högtidliga och för ett barn
svårförstådda verser levt kvar länge. Samma informant som inte tyckte
om släktingarnas religiösa verser berättade att hennes bror, som hon
tyckte mycket om, hade skrivit:
Rosor äro röda
Violer äro blå
Siv likaså
När raden om de söta smultronen av misstag utelämnats blir jämförelsen
skrattretande. Flickan i versen framställs som blå som en viol.
Kvinnan blev arg på sin bror för detta och var det länge 18 , speciellt kanske
för att hon var mycket fäst vid sin bror och därför hade höga förväntningar
på hans inskrift. Att inskrifterna håller sig inom ramarna för det
väntade verkar ha varit mycket viktigt. Inskrifter som man inte tycker
om eller tycker var pinsamma har ofta det gemensamt att skribenten på
något sätt har brutit mot traditionen. Detta kan ske genom att stava fel,
17 Samtal fört med kvinna född 1941 i Österbotten, Finland.
18 Samtal fört med kvinna född 1941 i Österbotten, Finland.