Var trogen i allt - Doria

46
svenska familjetidskrifter, och då framförallt Svenska Familj-Journalen
och Förr och Nu under perioden 1850–1880 (Johannesson 1980). Dessa
tidskrifter lästes framförallt av kvinnor. Även i fl ickböcker under 1800talets
mitt skildras fl ickors uppväxt och fostran till goda och kristna
människor och målet för romangestalterna var att utöva självkontroll,
vilket ledde till hustru-, husmor- och moderskap (Andræ 2001: 48).
År 1861 grundade Carl Anton Wetterbergh barntidningen Linnea i
Sverige. Han redigerade och skrev mycket i tidningen själv under de
följande tio åren under sin redan tidigare kända pseudonym Onkel
Adam. Wetterbergh blev så förknippad med tidningen att den ofta kalllades
Onkel Adams Linnea och den blev den mest kända och omtyckta
tidningen under 1800-talets mitt. Brita Tornell har undersökt tidningens
historia och innehåll under Wetterberghs tid (Tornell 1982).
Linnea nådde den köpstarka medelklassens barn, till skillnad från
den senare Folkskolans Barntidning som riktade sig till folkskolebarnen
(Tornell 1982: 20). Läsekretsen speglades i Onkel Adams berättelser
och romaner, det var barn från borgerliga miljöer som skildrades. I insändarbreven
ser man att de läsande barnen ofta var barn till Wetterberghs
läkar- och offi cerskollegor. Barnläsarna tycks ha varit mellan
fem och sexton år, men även deras mödrar kan tänkas ha läst delar
av Linnea, där det fanns aktuella scener från kvinnans värld (Tornell
1982: 30, 33f). Linnea hade med andra ord en läsekrets där fl ertalet fl ickor
kan tänkas ha haft minnesböcker. Samtidigt med de profana barntidningarna
fanns också mer långlivade religiösa tidskrifter för barn
(Tornell 1982: 19).
Finlands första barntidning, den svenskspråkiga Eos, kom ut 1854–
1866. Zacharias Topelius var dels en av förgrundsfi gurerna och dels en
av de fl itigaste medarbetarna (Gullström-Portin 1984: 1ff). Onkel Adam
angav också Eos som enda förebild för sin Linnea (Tornell 1982: 16). Linnea
kom sedermera att bli en stor konkurrent till Eos i Finland och annonserade
också fl itigt i fi nlandssvenska tidningar (Gullström-Portin
1984: 49). I Topelius prospekt för vad den kommande barntidningen
Eos skall innehålla beskrivs syftet att hos barnläsarna inplanta levande
kristendom, kärlek till fosterlandet, vördnad för ålderdomen, samt redbar
håg för allt ädelt, nyttigt och skönt i livet (Gullström-Portin 1984:
12).
Eos lästes, liksom Linnea, förmodligen främst i borgerliga kretsar,
och den uttalade läsekretsen var barn från 6 till 15 år. Tidningens genomslagskraft
var stor och läsekretsen betydande. Dessutom sparades
förmodligen exemplar av tidningen, ofta i inbundet skick, och lästes
om och på nytt av exempelvis yngre syskon i samma familj (Gullström-
Portin 1984: 54, 89, 93ff).