Var trogen i allt - Doria

3 Den minnesboksskrivande kvinnan
Jag sade till min hand:
”Var god och skriv!
En liten minnesvers
åt Fröken Måna giv!”
Men handen svarade:
”Jag kan ej versen skriva.
Får jag då ej mig själv
i versens ställe giva?”
(1930)
Minnesverserna som folklore präglas mycket av sin skriftliga form. Genom
att de traderas skriftligt (även om muntligheten också spelat roll)
kan man leka med formen på ett annat sätt än i muntlig tradition. I det
här kapitlet ser jag på själva skrivakten. Första delen handlar främst om
vem som skriver. Här blir av förklarliga skäl en tonvikt på den senare
traditionen, eftersom den äldre är så mycket mer kontextlös. Vem som
skriver kan man få ledtrådar till ur texterna i böckerna, men hur man
väljer skribenter är mera ogenomskinligt. Den andra delen av kapitlet
koncentreras på hur man skrivit i en minnesbok. Vad fi nns det för införstådda
regler för skrivandet och hur behandlas skriftligheten i själva
genren?
Texterna under de olika underrubrikerna är uppbyggda så att jag
försöker presentera traditionens beståndsdelar relativt kronologiskt.
Jag håller dock inte alltför hårt på kronologin, dels eftersom mitt mål
inte är att ge en kronologisk redogörelse för traditionens utseende och
innehåll, utan mer att analysera traditionens beståndsdelar som helhet.
Dels avviker jag ibland från det strikt kronologiska eftersom de exempel
jag ger är varianter av verser som ofta förekommer både tidigare
och senare i traditionen. Populariteten har ibland fått råda. En vers som
varit mycket populär i en form får vara exempelgivande hellre än dess
mindre använda föregångare.
51