Var trogen i allt - Doria

14
var vuxna människor och då främst unga kvinnor som skrev kallades
böckerna poesialbum (Enerstvedt 1987: 11). I Finland är minnesbok eller
minnesalbum den vanligaste benämningen under hela 1800- och
1900-talet. I mitt eget undersökningsmaterial från Sverige och Svenskfi
nland har jag märkt att även benämningen stambok lever kvar en
bit in på 1800-talet genom att den förekommer i minnesverserna 3 . Det
innebär inte att albumen kallats för stamböcker när man talat om dem,
utan snarare att likheten med stamböcker känts igen av användarna
när de skrivit. En vers känd från stamböckerna, som också hänsyftar till
stambokstraditionen, kan utan problem användas utan omskrivningar
i något som mer påminner om ett minnesalbum. Dessutom är skillnaden
mellan stamböcker och minnesböcker fl ytande och det fi nns inget
defi nitivt brott dem emellan.
Bengt af Klintbergs artikel Förgät ej mig! Om albumpoesin i Sverige
(1982a) och Carola Ekrems bok Lev lycklig, Glöm ej mig. Minnesböckernas
historia (2002) utgör de två viktigaste genomgångarna av den svenskspråkiga
traditionen hittills. Bengt af Klintberg har gått igenom ett stort
antal svenska minnesböcker och delar in traditionen i fyra perioder som
enligt honom kännetecknas av ”ömma högreståndskänslor”, ”borgerlig
moral och livsvisdom”, ”gratulation och kurtis” samt ”en tillfällig
fl uga i klassen” (Klintberg 1982a). Dessa perioder kommer främst av
att användarskaran förändrades. Traditionen spreds ner i ålder, från
de giftasvuxna unga damerna till skolfl ickor, och i samhällsklass, från
högreståndsmiljö till allmängods.
Carola Ekrem går grundligt igenom minnesböckerna i Traditionsvetenskapliga
arkivet vid Svenska litteratursällskapet i Finland. Ekrem
presenterar ett antal äldre album och skribenterna i dem, samt ett stort
antal verser under olika tematiska rubriker. Minnesböckernas huvudsakliga
innehåll samlas under rubriken ”Vänskap, kärlek, änglar och
blommor”, men Ekrem belyser även andra teman som livets gång, levnadsråd
och religion. Användarnas egen syn på minnesböckerna syns i
frågebrevssvar och Ekrem framhåller att berättelserna om minnesalbumen
är berättelser om de enskilda användarnas egna liv (Ekrem 2002:
167).
Det som jag vill tillföra med min forskning är en djupare analys av
den svenska och fi nlandssvenska minnesbokstraditionen. Jag fortsätter
3 Ett exempel på en sådan vers är följande från en minnesbok använd på
1830-talet:
Jag will mitt namn
Uti Din stambok skrifva
För att som vän
Uti ditt minne blifva