Var trogen i allt - Doria

Vänskapen dyrkas på många sätt i minnesböckerna. Här ett minnesaltare i
en minnesbok från 1820-talet. Versen framhåller dygdens värde för den unga
kvinnan. Åbo Akademis handskriftsavdelning, samlingen minnesalbum.
färd på lifvets bölja / Inga stormar, vänlig vind” (1900). I denna senare
vers från ca 1900 fi nns också metaforen ”lefnadsvågen”. Denna livets
våg kan man träffa på utanför minnesböckerna, bland annat i lyriken,
där Karl August Nicander (1799–1839) i sin dikt ”Vågen” skriver ”Mitt
liv är en våg, / som röres en tid” (Nicander 1826). Karin Boye (1900–
1941) har använt sig av samma fras i ”Idea” (Boye 1922), men livets våg
kan man träffa på även i populärmusiken, som i Ivan Renlidens (1936–)
schlager ”Härlig är vår jord” från 1969 (jfr Henriksson 2005a).
”En eftersträfvad hamn” – målet för seglatsen
Slutligen bör man väl säga någonting om målet även för seglatsen på
livets hav. På samma sätt som det är vandringen som är det viktigaste i
metaforerna för livets väg ligger koncentrationen på färden över livets
hav, snarare än vart man förväntas nå. De verser som behandlar något
slags slutmål använder metaforer som passar in i sammanhanget. Med
andra ord är det sluthamnen, eller den andra stranden som beskrivs.
Tro ej vad böljan sjunger,
dess visor hava många namn.
Tro ej vad vinden viskar,
förrän den för dig i hamn.
(1930)
Det handlar om att ta sig helskinnad, utan att ha lidit skeppsbrott,
till en trygg och lugn hamn utan stormande vågor ”fram till tryggad
strand” (1880), eller med andra ord att växa upp och ta sig genom livet
som en ”god kvinna”. Skillnaden här är kanske att det ofta handlar
om en bekant hamn, nämligen hemmahamnen. Hemmahamnen är en
221