Var trogen i allt - Doria

154
Vänskapen kan också uttryckas anonymt genom underskrifter som
”En vän i viken” eller ”En okänd”, vanliga under 1900-talets början.
Dessa fraser går enligt af Klintberg tillbaka på de gratulationsbrev som
var vanliga under 1800-talet. Anonymiteten som förekommer här är
snarare en del av kurtisen från gratulationsdiktningen (af Klintberg
1982a: 62ff) och den lekfullhet som man fi nner i minnesböckerna, snarare
än den ovan beskrivna anspråkslösheten. Många gånger är det
kanske svårt att skilja dessa två motiv åt. Dels fi nns den falska blygsamheten
eller skrytsamma anspråkslösheten, dels fi nns leken med de
anonyma uppvaktningarna.
”Vänskapen är fastare än döden” – evig vänskap
I minnesboken fi nns metaforerna för den eviga vänskapen. Här fi nns
vänner som aldrig skall glömmas bort, på samma sätt som man själv
aldrig skall bli bortglömd. Det utkristalliserar sig ett ge och få-förhållande
där trofasthet är nyckelordet. Det ställs krav på albumägaren, om
något så gäller det att vara trogen sina vänner.
Evig vänskap är både möjlig och omöjlig. Om vart annat beskrivs
den lyckade eviga vänskapen, med vänner som är varandra trogna
även efter döden, och den misslyckade, där farhågor om att bli bortglömd
ganska snart artikuleras. Ibland är den eviga vänskapen oavhängig
själva minnesboken och verserna, ibland helt beroende av att
man sparar det som skrivits och läser det igen, som en påminnelse om
en förlorad tid. Detta att som vuxen läsa i sin minnesbok kommer jag
att behandla senare i detta kapitel.
Ett sätt att beskriva den eviga vänskapen, eller vänskapen som aldrig
tar slut är att använda sig av omöjlighetssymboler, adynaton. Detta
har varit vanligt i amerikanska minnesböcker, där omöjlighetsmotivet
framförallt återfi nns i det som på engelska kan kallas ”complimentary
ending” (fritt översatt ett slags avslutande komplimang eller artighetsunderskrift).
Dessa följer ofta ett bestämt mönster och har kanske inte
varit så allvarligt menade. De bygger på ordlekar av typen ”Yours till
the brain washes” eller ”Yours till the kitchen sinks”. Ofta bygger de
på ordlekar liknande dem i gåtor eller vitsar där språkliga uttryck tolkas
bokstavligt eller metaforiskt. Ofta innebär de ganska avancerad lek
med homonymer: ”I am yours till elephants wear suitcases instead of
trunks” eller ”Yours till the hairpins get seasick riding on the permanent
waves”. Under den humoristiska bilden av elefanter med resväskor
istället för snabel/koffert fi nns budskapet om den eviga vänskapen
eftersom den händelse som beskrivs inte kan inträffa (Harder 1962: 25;
Washington 1961). Men jämför man med barnens vitsar och gåtor där