Var trogen i allt - Doria

kuterar allt mellan himmel och jord får inte glömmas. Här har jag lärt
mig massor både om livet och om vetenskapen och här har man alltid
chansen att få sig ett gott skratt och ett välkommet avbrott i vardagen.
Ett speciellt tack till förhandsgranskarna prof. Bengt af Klintberg
och prof. em. Annikki Kaivola-Bregenhøj som grundligt gick igenom
mitt manuskript och gjorde mig uppmärksam på inkonsekvenser och
brister, samt gav förslag till förbättringar. Svenskt visarkiv respektive
Institutionen för kulturantropologi och etnologi vid Uppsala universitet
bjöd vid olika tillfällen in mig att presentera och diskutera avhandlingen
under arbetets gång. Personalen vid Folkkultursarkivet i Lund,
Folkloristiska arkivet vid Åbo Akademi, handskriftsavdelningen vid
Åbo Akademis bibliotek, Nordiska museets arkiv och Svenskt visarkiv
hjälpte mig med material och kopiering.
Ett stort tack till alla informanter som ställt upp för intervju, och till
alla de människor som beredvilligt lånat ut sina minnesböcker. Utan er
– ingen avhandling! Tack också alla ni som inte kunnat låta bli att kommentera
och komma med egna erfarenheter när mitt avhandlingsämne
kommit på tal.
Min forskning har varit beroende av fi nansiering från CIMO, Traditionsvetenskapliga
nämnden vid Svenska litteratursällskapet i Finland,
Frenckells stiftelse, Riddarhusets stiftelser, rektor vid Åbo Akademi,
Tage Rohloffs fond, Stiftelsens för Åbo Akademis forskningsinstitut
samt Finlands Akademis forskarskola Kulturella tolkningar. Avhandlingen
är tryckt med hjälp av bidrag från Letterstedtska föreningen,
Stiftelsen Längmanska kulturfonden samt Kulturfonden för Sverige
och Finland.
Slutligen vill jag tillägna mina närmaste varsin minnesvers och en
riktigt stor gammaldags glansbildsros. Heidi Henriksson, min mamma,
som visste att jag skulle doktorera innan jag själv hade insett det, och
som diskuterat med mig, läst mina texter och funderat över minnesbokstraditionen.
Göran Bergengren, min pappa, som visade sin stolthet
och som alltid var beredd att läsa korrektur och diskutera formuleringar.
Min syster, Bolla Henriksson, som lånade ut sin minnesbok
och glatt lät sig intervjuas, min bror Linus Henriksson, som inte hade
någon minnesbok. Min man Andreas Häger, som inte tycker att minnesböcker
är triviala, som läst och kommenterat och som snällt lyssnat
när jag ”talat avhandling” alla möjliga tider på dygnet, och som jag
alltid kan få att skratta.
Blanka Henriksson
Åbo och Nagu juli 2007