Var trogen i allt - Doria

Mellan 1805 och 1810 sjönk äktenskapsfrekvensen stadigt i Sverige
medan det samtidigt blev allt viktigare för medelklasskvinnorna att bli
gifta. Stora delar av medelklassen befann sig i ett svårt ekonomiskt läge
på grund av en kraftig infl ation. Ogifta döttrar kunde bli en kännbar
ekonomisk börda, eftersom de inte kunde försörja sig själva på grund
av lagstiftning och vad som ansågs passande för en kvinna av ”bättre”
familj (Bjurman 1991: 128f¸ Schånberg 2004: 34f, 50). Därför kom kvinnans
bildning under 1800-talet främst att handla om att hon skulle uppfostras
för sin kommande roll som maka och mor (Schånberg 2004: 38;
Lundbergh 1986: 124, 130), det var viktigt för henne att bli bortgift. I
minnesverserna fi nns enstaka exempel på faran med alltför överdriven
boklig bildning för fl ickor. Det ansågs farligt för kvinnor att studera för
mycket, eller att utbildning för fl ickor var dåligt för kvinnans roll som
hustru och moder (se ex. Stenwall 1979:18; Lundbergh 1986: 96; jfr af
Klintberg 1982a: 56).
Om våra fl ickor ville lära
Det, som till hushållskonsten hör,
Och låta bli att omsorg bära
Om sådant, som dem icke rör!
Att vilja med i studier hoppa,
Men ej förstå om hafresoppa
Och grina för en smula rök!
Det skulle gagna litet mera
Att fl itigt mamsell Warg studera
Och blifva duglig i ett kök.
(1890 45 )
Flickans bildning, och då inte den bokliga, var också som tidigare
nämnts, ett tecken på familjens status. De unga borgarfl ickorna kunde
med sina behag och sin bildning vinna sig en make och med ett lämpligt
gifte föra familjen ännu ett steg uppåt i klassbildningen. Döttrarna hade
i uppgift att föra familjens bildningsstatus vidare i nästa generation, de
skulle genom sin uppfostran sprida en atmosfär av kultur och bildning i
barnkammare och salonger i det framtida hemmet (Bjurman 1988: 55).
Mot mitten av 1800-talet blir giftermålsanspelningarna i minnesböckerna
allt fl er och på 1900-talet är motivet väl etablerat. Lyckönskningar
kombineras gärna med önskningar om en make åt den berörda
fl ickan. Ibland fi nns det inte ens mer att önska än den slutliga lyckan i
äktenskapet. Äktenskapslyckan är ett bibliskt begrepp, menar Bringéus
45 Anna Maria Lenngren (1754–1817) ”Tekonseljen”.
129