Var trogen i allt - Doria

användning av brodd eller spirande grönska användas, och hösten blir
då skördens och frukternas tid. Ålderdomen och döden symboliseras
av vinterns attribut som snö, mörker och kyla.
Men framförallt gäller det de tidigare nämnda beskrivningarna av
människan som en blomma. Dessa blommor (människor) knoppas
(föds) och blomstrar (lever) för att slutligen vissna (dö). Denna process
är i sin tur förknippad med årstiderna där våren är knoppens tid, sommaren
den utslagna och hösten den vissnande blommans. På vintern
fi nns det inga blommor alls, de är alla döda.
Samma cykliska förlopp som fi nns i naturen där årstider byter av
varandra och blommor ständigt blir till för att småningom vissna, fi nns
hos mänskligheten där människor oupphörligen föds, lever och dör.
Ingen lever för evigt och det kommer ständigt nya människor. Blomman
som metafor visar också på livets fl yktighet och korthet. Även
människolivet är kort i förhållande till de stora tidsförloppen, på samma
sätt som blommornas liv är kort i förhållande till människans.
Rosen blommar några korta dar;
dröjer mer än rosens sommar
mensko-blommans kvar?
Skön hon skjuter opp och prålar,
kinden glöder, ögat strålar,
men en fl äkt vid hennes stängel rör,
och hon bleknar, lutar, vissnar, dör.
(1880) 93
Det växande som metafor för människorna fi nns även i Bibeln där
det bland annat sägs att människans dagar är som gräset, hon spirar
som blomman på marken, i kontrast till det eviga, nämligen Herren (ex.
Jesaja 40: 6–8, Psaltaren 103: 15–17). Samma eviga värde kan man hitta i
minnesverserna där en tröst under det korta livet är just den hjälpande
gudsgestalten.
I den ljusa morgonstunden
Af din lefnads korta vår,
Fly till honom, som beständigt
Efter dig så troget går!
Gif ditt hjärta nu åt Jesus,
Han dig aldrig svika skall,
Men dig följa hela vägen
93 Johan Ludvig Runeberg (1804–1877): ”Höstsång”.
235