Var trogen i allt - Doria

Jag ville att den skulle vara fi n, den här boken. Och den [en speciell
inskrift] var jag så oohyggligt belåten med och jag, och jag beundrade
den och så... brukade titta på den.
En del fl ickor riktigt tävlade i att få fl est inskrifter och ofta jämförde
man album med varandra för att se vem som hade fl est och fi nast
inskrifter. Det låg prestige i att ha ett fullt album, med inskrifter från
äldre skolkamrater, och detta kunde påverka ens sociala position bland
de andra barnen (Meistere 1996: 144).
Vad man skrev kunde vara beroende av till vem man skrev. Olika
åsikter fi nns också när det gäller hur man valde verser. En del tänkte
länge och noga, medan det för andra var själva skrivandet som var det
viktiga. För Ann-Kristin (f. 1950) var det viktiga att hitta en vers att
skriva i boken som inte fanns där förut. Det var roligt om någon skrev
en ny vers åt en, men annars var man inte intresserad av innehållet.
Själva skrivandet gick snabbt och man funderade inte alltid så noga på
det man skrev:
Jag tog bara vad som fanns utan att fundera på om det skulle vara
minne eller… Jag tror inte att jag funderade på att folk skulle spara
den i 20–30 år och sedan titta tillbaka. Det hade jag aldrig bara en
tanke av, för det var ju en evighet. Jag menar 30 år framåt i tiden då
stod man ju med ena benet i graven tyckte man ju, så det var ju…
(Ann-Kristin f. 1950)
Själv hade hon fått en vers om ”Gubben Gran” som for till stan och
kokade soppa på en loppa som hon kommer ihåg att hon blev glad
för. Inte på grund av innehållet, utan just för att det var en ny vers för
henne. De som varit i lägre skolåldern när de använt minnesbok poängterar
ofta vikten av nyhetens behag. Detta styrde också vad man skrev
i albumet. Flera informanter poängterar vikten av att hitta en vers som
inte fanns i albumet förut. Erik Kaas Nielsen skriver att eleverna i en
skolklass där han arbetade på 1950-talet gav honom sina böcker med
den uttryckliga önskan att han skulle skriva någonting som inte fanns
i de andras (Kaas Nielsen 2000: 99). Andra framhåller vikten av rim,
vilket kan ses som ett tecken på att formen var viktig. Ibland kunde
innehållet få stryka på foten till förmån för rimmet.
Leea Virtanen skriver att det som efterfrågas är en typisk albumvers.
Orden i sig spelar inte så stor roll. Om albumet är snyggt och har fi na
bilder är barnet villigt att skriva någonting eftersom det är ett tecken på
kamratskap och en indikation på förtroende (Virtanen 1978: 49). Kunde
man inte komma på någonting annat att skriva kunde man alltid an-
65