Var trogen i allt - Doria

9
(jfr Bringéus 2004: 187). Tacksamheten man skall visa är allmän även
om det många gånger är Gud som uppbär tacken.
Var alltid tacksam emot
gud så följer dig lyckan
(1890)
Barnen under 1800-talets andra hälft var uppfostrade att visa sig
tacksamma och i bland annat Linnea påminns de om att de bör tacka
Gud för att de fått växa upp i goda hem och har fått förståndets gåvor,
vilket inte är alla förunnat (Tornell 1982: 61). Att uppfostran av barn
mycket koncentrerades på tacksamhet mot andra människor och mot
Gud syns i en undersökning som Ulla Lindström sammanställt. När
människor födda på 1890-talet tillfrågades om hur de uppfostrades är
tacksamhet ett återkommande ord i deras skildringar (se ex. Lindström
1994:88, 96f). Barn var skyldiga att visa sina föräldrar tacksamhet för
att de fått komma till världen, menar en kvinna (Lindström 1994: 27).
Tacksamhet och ödmjukhet hör ihop, den som är tacksam för det hon
får kräver inte heller mer, som i nästa exempel. Ödmjukheten är en
beståndsdel i den behagliga kvinnan och att vara nöjd och tacksam är i
sin tur en del av ödmjukheten.
Att vara nöjd med litet
som med mycket, att intet
fordra, men med stadigt
hopp. Se undergifvet mot
sin himmel opp. Är af
all mensklig vishet,
hufvudstycket.
#
När så du tänker, så
du går din stig. Af allt
som skönhet är du äger
minne. Och alla goda
Englar följa dig.
(1900, 1880–) 36
Det fi nns ett utpräglat förnöjsamhetsideal i minnesverserna. Det
bästa är att vara nöjd och tacksam så får man sin belöning till slut. Också
läsarna av Folkskolans Barntidning nåddes av samma förnöjsamhets-
36 Bygger på dikten ”Att vara nöjd” av Filip Tammelin (1839–1915).
117