Var trogen i allt - Doria

158
Att hårarbeten var populära i början av 1800-talet syns inte bara i
armband och klockkedjor utan också i de i tyska stamböckerna (Fiedler
1960: 42), liksom i svenska och fi nlandssvenska minnesböcker (se bild
sid. 92). Fiedler poängterar att den magiska föreställningen om hårets
makt inte spelade någon roll längre (Fiedler 1960: 42), men möjligen är
det ändå så att just hårets egenskap av delen av det hela gör det till ett
viktigare och riktigare minne. Det är som att spara ett barns lock, där
håret inte bara är ett minne av det lilla barnet utan en högst påtaglig del
av barnet (jfr Henriksson 2003b: 82f; Otto & Pedersen 1998).
Inte bara inskrifterna och föremålen i minnesböckerna är som souvenirer.
Hela minnesboken blir en souvenir, ett minnesföremål från
den nostalgiserade barn- eller ungdomen. De föremål som människor
väljer att spara av nostalgiska skäl får sin betydelse, sin mening, från
individens egen livshistoria, menar Lene Otto och Lykke L. Pedersen
(Otto & Pedersen 1998; se även Henriksson 2003b). Det biografi ska värdet
är osynligt för andra, och objekten i sig är även de osynliga där de
fi nns undanstoppade i lådor och skåp. Värdet de besitter fi nns endast
inuti den person som bevarat dem (Otto & Pedersen 1998).
Samlandet är en del av minnesboktraditionen och en stor del av
1900-talets tradition är mycket beroende av detta samlande. Minnesboken
var intressant så länge som det fanns presumtiva skribenter. När
de tog slut svalnade intresset. Många berättar om hur minnesboken
snabbt skulle fyllas under en termin eller ett skolår, sedan försvann den
ner i byrålådan och glömdes bort. Men minnesboken sparas, kanske
just för att den är en samling. Det är så samlingar fungerar; de är värda
att spara på grund av sin status som samlingar, och då kan innehållet
vara mindre viktigt. Som samlande är minnesboken också intressant
eftersom det på sätt och vis är andra än den som samlar som skapar
samlingen. Minnesboksägaren kan inte påverka det som skrivs annat
än genom att välja vem hon ber skriva. Dessutom kan man jämföra det
med pojkars samlande i samma ålder. Där fl ickor har samlat vänner i
minnesböcker har pojkar snarast samlat kända personers autografer.
Flickorna håller sig inom den intima gemenskapen, medan pojkarna
går ut i den offentliga sfären.
”Minns den ljuva tiden” – nostalgisk vänskap
Vad är det då som man skall minnas med hjälp av minnena i boken?
Ofta är det personer som man påminns om, genom dem som skrivit i
boken. De har undertecknat med sina namn och anspelar ofta på sig
själva genom ett jag i verserna. Fastän det är albumägaren som tillägnas
versen blir skribenten huvudperson. Det hjälper inte om hon eller