23.08.2013 Views

Var trogen i allt - Doria

Var trogen i allt - Doria

Var trogen i allt - Doria

SHOW MORE
SHOW LESS

Create successful ePaper yourself

Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.

214<br />

Livets hav som man måste färdas över är en symbol (Cooper 1984:<br />

135) som liksom livsvägen fi nns även utanför minnesböckerna (jfr Henriksson<br />

2005a). Johan Ludvig Runeberg (1804–1877) beskriver i en passage<br />

i en av sina dikter hur det kan gå till på ”livets hav” där man<br />

med ”dygden till lots och kärleken till kompass arbetat sig fram genom<br />

bränningar och skär” (ur ”De vandrande djäknarna”, se Henriksson<br />

2005a). Därtill fi nner vi livets hav i den dikt som idag är Finlands nationalsång:<br />

”O land, du tusen sjöars land / Där sång och trohet byggt /<br />

Där livets hav oss gett en strand”. I minnesverserna kan man segla på<br />

livets hav nästan lika gärna som man kan vandra på livets stig. Andra<br />

benämningar än livets hav fi nns också, i följande vers seglar man på<br />

lyckans hav, men själva seglatsen är också en metafor för ett lyckligt<br />

liv. Där, liksom tidigare när det gäller vägmetaforerna, är döden slutstationen.<br />

Då glädjens sol som för dig blänker<br />

Hopp och frid åt ditt hjerta skänker;<br />

Så segla nöjd på lyckans haf,<br />

Och njut sen lugnet i din graf.<br />

(1820)<br />

Liksom när man färdas på livets väg, och kanske i ännu högre grad<br />

än då, kan man på livets hav behöva en vägvisare eller ledsagare av<br />

något slag för att hitta rätt. Denna vägvisare är som tidigare Gud, eller<br />

hans ord, på samma sätt som i söndagsskolesången: ”Bibeln är boken<br />

som Gud oss gav. Den är kompassen på livets hav. Följer vi den går vi<br />

ej i kvav” (jfr Henriksson 2005a). I minnesverserna kan det beskrivas så<br />

här: ”Du kan blott ro, men det / är Gud, som styr” (1890). Herren som<br />

ledsagare på havet är en känd metafor, tänk bara på Erik Gustaf Geijers<br />

(1783–1847) dikt ”På nyårsdagen 1838”:<br />

Ensam i bräcklig farkost vågar<br />

seglaren sig på det vida haf.<br />

Stjärnhvalfvet öfver honom lågar,<br />

nedanför brusar hemskt hans graf.<br />

Framåt! så är hans ödes bud,<br />

och i djupet bor, som uti himmeln, Gud.<br />

(1890–)<br />

Många liknande verser fi nner man i minnesböckerna. Gud ledsagar<br />

på livets hav likaväl som på livets väg. I minnesverserna är Gud som<br />

ankare en populär metafor, många av dessa verser understryker vikten

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!