Var trogen i allt - Doria

2
man hur människor i ett samhälle tänker och resonerar är det så mycket
lättare att förstå samhället i stort. Bland annat där ligger folkloristernas
uppgift, och där menar jag att min avhandling har en plats. Inte så att
jag förklarar samhället i stort, men genom min forskning blir ett litet
utsnitt tydligare och den ger kunskap som man kan bygga vidare på.
Bengt af Klintberg förklarar i en artikel varför det är viktigt att dokumentera
nya former av folklore även om man inte i insamlingsögonblicket
vet vilka frågor de kommer att besvara. Hans formulering belyser
även varför det är viktigt att studera folklore:
[…] all folklore är intressant redan därigenom att den har blivit folklore
och därmed många människors tillhörighet. Den rymmer väsentlig
information om det samhälle där den existerar, och det är
folkloristens sak att avtäcka dess betydelse (af Klintberg 1979: 227).
Folkloren har ofta ställts upp jämsmed och jämförts med litterär tradition,
till litteraturens fördel. Problemet är att det inte går att jämföra
ett alster av en enda författare med folklore som skapats i generationer
eller svängts ihop på en kort stund. Formen och innehållet är olika
framförallt för att funktionen är olika. Trots detta drar ofta folkloren
det kortare strået som forskningsobjekt.
Inom den folkloristiska forskningstraditionen har det dessutom åtminstone
funnits, kanske rentav fi nns, en syn på vad som är viktig folklore
och vad som spelar en mindre roll. Främst syns detta i vad som
har undersökts, men också i vad som har samlats in. Under 1800-talets
insamlingar var det sagor, sägner, ballader, gåtor och ordspråk som
efterfrågades mest (af Klintberg 1981: 75f). Dessa var de ansett gamla
genrerna och därför de mest värdefulla som borde räddas åt eftervärlden
innan de dog ut.
Insamlingen har missgynnat somliga genrer och typer av folklore,
olika tider har haft olika syn på vad som skall samlas in och varför.
I folkloreforskningen fi nns dessutom en tendens till att den epigrammatiska
folkloren kommer i skymundan, möjligen bortsett från gåtor
och ordspråk, till vilka det fi nns en lång forskningstradition knuten. De
episka genrerna har ofta undersökts mer omfattande och grundligare.
Ytterligare en dimension är minnesbokstraditionens skriftliga form
och att verserna många gånger har kända upphovsmän i form av samtida
eller äldre författare. Länge ansågs folklore vara någonting som