Var trogen i allt - Doria

I minnesverserna kan vägen som vi vandrar vara beskaffad på olika
sätt. Ofta beskrivs den bara som en väg, kanske en landsväg, men än
oftare är den inte mer än en stig. Stigen är dels ett rimtekniskt val, den
rimmar på mig och dig, dels är den en symbol för den lilla människans
väg, den smala vägen men också allt som behövs för en ung fl icka. Den
anspråkslösa fl ickan behöver inte någon autostrada, hon kan nöja sig
med en liten stig. Själva vandringen på livets stig är också viktig. Vi
måste gå vår levnadsväg (om vi inte seglar över livets hav, se senare i
kapitlet) med några få undantag, t.ex. den som i 1900-talets nonsensdiktning
färdas i ”lyckans lilla bil”.
Den som vandrar, vandraren, kan symbolisera någon som ger sig ut
på en resa utan att veta var hon hamnar (Cooper 1984: 218), och detta är
någonting som syns i minnesverserna. Vår levnadsväg är sällan bekant
för oss i början av vår färd; vi vet inte vad som väntar oss i livet. När
stigen eller vägen som människan skall vandra beskrivs presenteras
den som ”okänd stig”, ”din framtids dålda stig”, ”uppå vexlingarnas
obekanta stig”, ”din ännu fördolda stig”. Det är först efteråt som man
vet vad levnadsstigen hade att bjuda på i form av överraskning både av
det goda och dåliga slaget.
Levnadsvägen kan vara en stig som man antingen går ensam eller i
sällskap med andra. Många är de verser som handlar om att möta någon
(eller Någon) på stigen eller att hitta en hälsning från en skribent,
som med andra ord gått där tidigare. Mötet är en viktig metafor – din
livsväg måste du gå ensam men under kortare eller längre möten träffar
du hela tiden andra människor, bland annat de som är eller kommer
att bli dina vänner.
Mötet är en påminnelse, inte bara om att du inte är ensam utan har
vänner, utan också om att du inte skall glömma dina vänner – ett av de
vanligaste budskapen i minnesböckerna. Flera verser handlar om att
minnas en specifi k vän, skribenten, bland de många. Trofastheten mot
vännerna och den så viktiga vänskapen kommer här åter som motiv.
På livets stig möter du alla dina nuvarande och kommande vänner, en
del är viktigare (läs trofastare) än andra och dem gäller det att minnas
och på så sätt upprätthålla vänskapen. Detta hör samman med kvinnans
roll att hålla ordning på och nära de sociala kontakterna utåt från
familjen. Hon skall skriva brev till släktingar, gå med mat till mormor,
utöva välgörenhet och upprätthålla banden till barndomsvännerna.
Du har vänner, du har många,
Fler du möter på din stig,
Glöm ej genom åren långa,
En som ofta tänker uppå dig.
(1930)
193