Var trogen i allt - Doria

292
Väx ej för världens villa,
och blomstra ej i fl ärd:
den gör ditt hjärta illa,
och du är bättre värd.
Väx hellre för Guds rike,
så är din himmel klar;
blif goda änglars like,
och deras syster var!
Den goda blott är vacker;
varm vår är tidigt grön.
Lyss ej på smickrets schacker,
som hviskar: du är skön!
Hvar nejlika vid bäcken,
hon doftar högre ju;
hvar ros i blomsterhäcken
är skönare än du.
Och vore du så fi rad,
så skön, som himlens dag.
Så rik, så grann, så sirad
med tusende behag,
och bar ett hjärta, öde
och hårdt och bittert, – nej,
hvad namn de än dig bjöde,
Guds barn, det vor’ du ej.
Och därföre, du friska,
du glada lilla vän,
med hjärtat af en siska
och vingar liksom den,
väx som en blommas like,
Guds goda barn förblif,
och blomstra för Guds rike
och dofta evigt lif!
(Topelius 1893: [10]–12)