Var trogen i allt - Doria

över livets hav. I andra fall är det en resa genom det symboliska livet
som ett år eller en dag. Flickan är i skildringarna en blomma som knoppas,
blomstrar och dör. När hon dör når hon målet, det eviga hemmet
hos Gud.
De samhällsbevarande minnesböckerna
Den dåliga kvinnan saknas så gott som helt i minnesverserna. För att
få fatt på henne måste man läsa mellan raderna, allt som är motsatt till
hur den goda kvinnan är är förmodligen egenskaper som den dåliga
kvinnan besitter. Om en god kvinna skall vara mild och blyg är en dålig
kvinna, som befi nner sig i andra ändan av skalan, burdus och framfusig.
Den fl itiga glada fl ickans motsats är den lata trumpna. Men minnesversernas
goda kvinna är inte uppbyggd genom kontraster mellan bra och
dåligt. Det är inte som i folksagan där det onda beskrivs och bestraffas.
Istället utmålas enbart bilden av det goda, det eftersträvansvärda.
Inte heller kontrasteras kvinnokonstruktionen mot en motsvarande
manskonstruktion. Minnesboksgenren är en så dominerande kvinnlig
genre att även de män som förekommer passas in i mönstret. De manliga
skribenterna skall helst skriva verser liknande de kvinnligas för att
de skall godkännas och de enstaka manliga minnesboksägarnas böcker
skiljer sig inte nämnvärt från kvinnornas. När män förekommer som
motiv i verserna är det som bifi gurer, ett eftersträvansvärt mål, men
utan närmare beskrivning eller krav.
Trots att samhället och dess struktur förändrats mycket under den
undersökta perioden är det mycket lite av detta som syns i minnesböckerna.
Kvinnor fi ck rösträtt och tillträde till högre utbildning utan
att detta återspeglas nämnvärt i minnesböckerna, där kvinnokonstruktionen
ändå är så stark. Det är på samma sätt som världskrigen inte når
in i minnesböckerna. Folklore kan vara samhällskritisk och ifrågasättande,
men den kan också vara konserverande och samhällsfrånvänd.
I minnesbokstraditionen fi nns inte plats för samtidskommentarer, här
koncentrerar man sig på romantiska värden som vänskap, minne och
familj. De kritiska röster som hörs är få, även om de förekommer, ofta
förklädda i humoristisk-satirisk form, som när man under 1900-talets
mitt skriver:
Gift dig aldrig
ty jag spår dig.
Gubben som du får
han klår dig.
(1940 –)
241