Var trogen i allt - Doria

I ungdomens rosiga, leende vår
När världen dig tjusar och lockar.
Hav akt på din väg, och se till vart du går
Se till, vilka rosor du plockar!
Hav akt på din väg, att du icke en dag
I mörker förrädiskt må stupa!
Ack, farorna äro av tusende slag
Och klyftorna äro så djupa.
(1890–1980)
I en annan vers är en gammal biblisk metafor mycket tydlig. När
den unga fl ickan, som det förmodligen är i det här fallet, ilar ut i världen
och frestas av blommorna, det vill säga kan tänkas besudla sin
oskuld och dygd, är det bäst att hon är på sin vakt. Annars kan hon
träffa på den orm som fi nns gömd under den lockande blommans blad.
Detta är en tydlig parafras på ormen i paradiset som lockar Eva att äta
av kunskapens frukt. Här poängteras också att livet inte är någonting
att handskas för lättvindigt med, vandringen vi gör är viktig, och går
knappast heller att göra om på ett bättre sätt. Motivet liknar också Rödluvans
vandring i skogen där hon avviker från den utstakade stigen
och ger sig ut i den farliga terrängen, lockad av de blommor hon vill
plocka.
Du som leende och glad
Ilar ut i världen
War försiktig
Wandringen på lifvets stig
Är viktig
Ormen lurar under blommans blad.
(1900–) 81
Även om jag tidigare nämnt att det är själva vandringen som framhålls
som det mest betydande fi nns det också verser som beskriver målet
för vår färd. I följande exempel bär den sista vandringen, det vill
säga vandringen mot döden, till det symboliska ”hemmet”.
Framåt!
När aftonsolen sitt guldregn stänker
På qvällen, som tyst uti natten sig sänker,
81 Wilhelmina Stålberg (1803–1872): ”Blomsterspråket”.
199