Var trogen i allt - Doria

202
mig!” (1840). Här fi nns risken för att det viktigaste av allt, att vara sina
vänner trogen, drunknar och döljs i mörkret. Trofastheten till Gud syntes
i ovanstående vers och här återfi nner vi trofasthet mot vännerna
som ideal för den goda kvinnan. Minnesböckernas blomstersymbolik
är också förknippad med det ljusa. Den ljusa blommande levnadsvägen
är den man önskar sig och andra, för där det är ljus kan det också
blomma, vilket det inte gör i mörkret.
Sorgens mörka mål försvinner
må glädjen altid lysa dig
och måste du beständigt fi nna
en gladelig blomma på din stig
(1900)
I många verser är den ena av dessa kontraster underförstådd. Antingen
handlar det om att önska någon en ljus levnadsväg eller om att
önska någon en inte mörk levnadsväg.
Inom metaforerna ljus och mörker på livets stig fi nns metaforer som
beskriver hur ljuset trängs undan av mörkret, eller hur det bryter igenom
mörkret. En sådan som är hämtad från naturen är molnen som
samlar sig på himlen och fördunklar stigen där man går. Här är två
verser skrivna med ungefär fyrtio års åtskillnad som båda innehåller
metaforen med skymmande moln, men också båda påminner oss om
att även om det är natt så lyser stjärnorna, ljuset som Gud skänker oss.
Må hoppets stjerna lysa dig
vid hvarje steg i lifvet
Om skymd hon är ibland åckså
af mörka måln och tvifl et
gå fram din väg ändå i hopp och tro
han dig ej öfvergifet.
(1900)
Liten Gretel, bli din moders glädje
och din faders hopp.
Kommer sorg och tunga mödor
se mot himmelen upp.
Tusen klara stjärnor lysa än på dig,
fastän mörka molnen stundom samlar sig.
Skymmande bort ljuset på din barndoms stig.
(1940)