Var trogen i allt - Doria

122
man dela med sig av sitt solsken till dem som behöver det bättre. Detta
illustrerar den utbredda idén om det kvinnliga könets lämplighet till
att ta hand om och vara öm mot andra människor.
”Du vårens barn, du friska” – frisk och stark
Under 1800-talets andra hälft kommer också hälsa in som ett motiv i
minnesböckerna. Frisk och stark är två ord som börjar uppträda och
detta friskhetsideal hör samman med att vara glad och nöjd. Ordet frisk
har haft en bredare betydelse tidigare än vad det har nu, när det väl
närmast tolkas som en rak motsats till sjuk. I Svenska Akademiens ordbok
redovisas för de betydelser som ligger nära det som åsyftas i minnesböckerna
nämligen ”a) blomstrande, frodig, kraftig. b) käck, hurtig,
rask, livlig, glad. c) adv.: kraftigt, duktigt, med ’kläm ’” (SAOB 1926). I
minnesverserna kan frisk kombineras med glad och käck som i exemplet
nedan.
Ulla älsklig är och täck
Munter livlig glad och käck
frisk i lek och lugn i fara
sådan skall en fl icka vara
(1930, 1900–)
Här fi nns till och med utsagt ”sådan skall en fl icka vara” och underförstått
är det den trumpna, truliga fl ickan som lätt blir hysterisk i
stressande situationer som kritiseras. Målfl ickan är älsklig, en variant
av den behagliga kvinnan, och täck, vilket är mindre starkt och utseendefi
xerat än vacker och förmodligen innehåller ett sundhetsideal.
Frisk och enkel, begåvad och naturligt söt är också de goda personerna
i förra seklets fl ickböcker (Andræ 2001: 61). En glad och käck fl icka från
1900-talets första hälft ser man gärna framför sig med äppelkinder och
skrattgropar. När Viveka Berggren Torell undersöker reklam för barnkläder
i veckopressen under 1920–1950-talen är det glada och aktiva
barnet som framhålls som idealet. Dessutom framställs fl ickorna gärna
som ”mammas lilla hjälpreda”, som till exempel tar hand om yngre
syskon, och trots att kläderna ofta är desamma för båda könen är fl ickorna
i många annonser mindre kroppsligt aktiva och står vid sidan av
de lekande pojkarna (Torell 2006).
Lundbergh skriver att det visserligen fanns en utbredd uppfattning
om att det kunde vara charmfullt med en viss svaghet hos kvinnor, vilket
hörde till synen på kvinnan som det svaga könet. I uppfostringslit-