Var trogen i allt - Doria

194
Ett par olika verser och varianter fi nns som parafraserar denna mötesmetafor
genom att den man möter är den kommande fästmannen.
Andra är mer önskningar om att det skall fi nnas gossar att ta av på
livets stig ”trogen fl ickors vana / ha med gossarna stor fröjd”.
Om du en gång uppå livets stig
möter en gosse som friar till dig.
Så säj inte nej lilla du
det är så roligt att heta fru.
(1950–1970)
Vandrar man inte ensam, utan tillsammans med någon på sin levnadsstig
är det ofta bara för en tid. Att inga människor har exakt samma
väg genom livet är väl känt i minnesverserna. Speciellt gäller detta
kanske för barn- och ungdomsvänner. Dessa kommer alltid till något
slag av vägskäl där deras vägar skall skiljas. Detta innebär dock inte
nödvändigtvis slutet för deras vänskap, så länge som de minns varandra.
Livets fl yktighet är en vanlig ingrediens i minnesverserna.
Om våra vägar skiljas så;
Att vi ej mera råkas få;
Så tänk dock någongång ändå
Att Ida var din vän också
(1870)
Barn- och ungdomsvänskapen är en stark symbol för den oskyldiga
barndomen i minnesböckerna. Levnadsvägens början är i den nostalgiska
barndomen, då allt var ljust och vackert. I följande vers tycks vägarna
vara parallella, men de är inte en och samma väg. Vännerna blir
i detta fall på ett eller annat sätt tillsammans fastän de är skilda åt. Våra
olika livsvägar leder ändå till samma mål.
Wänner skiljas från varandra,
träffas ofta, men ej här,
men tillsamman må de vandra
fastän vägen olik är.
(1900–)
Att vänner är tillsammans fastän de är skilda kan förklaras med att
de är syskonsjälar, liksom litteraturens Anne på Grönkulla och hennes