Var trogen i allt - Doria

112
med att de önskvärda attributen tillskrivs henne (jfr Hammarberg 1996:
300, 315).
”Höljd i fl oret af ett blygt behag” – mild och oskuldsfull
De önskvärda egenskaperna eller attributen hos en ung kvinna är
många. I de äldre minnesböckerna är dygd och oskuld två återkommande
nyckelord (se även af Klintberg 1982a: 51). Dygden är den färdkost
en ung kvinna allra helst skall bära med sig.
Måtte glädjens strålar sprida,
Dubbel klarhet omkring dig
Må de vandra fram din stig
Och ha dygden vid din sida
(1820)
Att vara dygdig är i förlängningen att vara lycklig. Den som handlar
dygdigt eller har dygden som följeslagare får ett gott liv. Vad denna
dygd riktigt innebär blir sällan specifi cerat. Slår man upp ordet dygd i
Svenska Akademiens ordbok får man veta att ordet med förkärlek användes
av 1700-talets författare som ett sammanfattande uttryck för etisk
idealitet och ”människans sträfvan efter fullkomlighet i sättet att lefva”.
Den betydelse som dominerade när bandet trycktes var dock ”renhet l.
ärbarhet i könsligt hänseende, kyskhet; ofta eufemistiskt för: jungfrulighet,
’ära’” (SAOB 1923). I 1800-talets uppfostringslitteratur innefattar
dygden enligt Beate Lundbergh renhet, kyskhet och äktenskaplig trohet
(Lundbergh 1986: 102). Dygden som ett mål för de unga fl ickorna
kan eventuellt vara ett arv från tidigare manliga ideal. Jonas Liliequist
menar att dygden var det som värderades högst i den manliga sfären
under 1600-talet. Detta dygdebegrepp kom att bytas ut mot karaktär i
1800-talets sedelärande litteratur för män (Liliequist 2004: 82, 85). I åtminstone
minnesverserna lever den ideala dygdiga fl ickan kvar. Dygd
som motiv kombineras ibland med oskuld.
Dygden, sorgens tröst,
Oskulden är glädjens Engel.
Måtte intill lifvets höst
Desse bli Er stängel.
(1820)
Oskulden och oskuldsfullheten förekommer gång på gång i det tidiga
1800-talets verser. I ovanstående vers är det dygden som ger tröst