Var trogen i allt - Doria

148
Det väljer värdiga och få.
(1890–1970)
Skall man tro minnesverserna är vänskap något man vinner, förtjänar
eller får och ofta skall man vara tacksam för det. Skribenter visar sin
vänskap eller bedyrar den. De ger, skänker eller lovar vänskap i sina
alster i minnesböckerna. Vänskapen är med andra ord värdefull, men
inte alltid så lätt att erövra. Vänskapen är större och bättre än någonting
annat här och att ha vänner är att ha en tryggad framtid. Därför
bör den också vårdas och vaktas. Om man inte värnar om den vänskap
man har kan den skadas eller förstöras som i versen nedan.
[…]
Vänskapen är en klenod, dyrbarare, bättre än guldet.
Akta den väl, men märk: låt slagg ej komma i guldet!
(1880)
Den vänskap som varar behåller dock sitt värde. Eva Helen Ulvros
skriver att det ideal som fanns under 1700- och 1800-talen framhöll att
vänskapen gav livet innehåll (Ulvros 2004: 158).
Vänskapen längst utaf allting består,
Den har lika värde om hundrade år.
(1820)
Den som ger vänskap förväntar sig också någonting i gengåva, i det
här fallet vänskap tillbaka. Marcel Mauss har studerat gåvogivande
och gåvor och menar att dessa alltid kräver gengåvor (Mauss 1969).
Detsamma gäller vänskapen som den framställs i minnesverserna. Att
skänka någon sin vänskap betyder att förvänta sig att få vänskap tillbaka.
Minnesinskrifterna är fulla av vänskapsbestämningar. De attribut
som tillskrivs en vän i minnesverserna känns igen från kapitlet Stor i det
lilla. Den goda vännen innehar samma egenskaper som den goda kvinnan.
En vän framställs i minnesverserna genom ord som god, glad, redlig,
snäll, trogen, trofast, uppriktig, sann, bästa, ständigt, prövad, öm,
dyr, kär, fast, ädel, öm, förtrolig m.fl . Även i underskrifterna preciseras
vännernas egenskaper: ”Din Sanna Vän Selma”, ”Din Bergfasta vänn
Fredrique”, ”Din trogna vän Eva Charlotta Kropp”, ”En oföränderlig
vän”, ”Din vän och skolkamrat”, ”Din vän och klasskamrat”, ”En vän”,
”Din vän”, ”Trogen vän” m.fl . Vän och vänskap är ord som har känslomässigt
laddade associationer, skriver Britta Lundgren och än idag