Var trogen i allt - Doria

144
Barndomshemmet symboliserar trygghet och är någonting att längta
tillbaka till när man läser i minnesboken på ålderns höst.
I hemmets solljusa salar
njut barndomens lyckliga dar
och då de en gång försvunnit
göm soliga minnen blott kvar.
(1950)
Slutsatser
Den första delen av kapitlet behandlar två olika huvudteman som delvis
avlöser varandra i minnesverstraditionen. Behag och oskuld var de
rådande idealen i de äldre minnesverserna, medan den glada fl ickan
framförallt framhävs under 1800-talets slut och 1900-talet. Den kvinnokonstruktion
som reproduceras i minnesverserna är den goda kvinnan,
en kvinna som lever upp till alla de ideal som ställs framför henne. Det
goda lynnet fi nns med som ingrediens i konstruktionen av den goda
kvinnan genom hela minnesbokstraditionen. Beståndsdelarna i det
goda lynnet är de som förändras och byts ut mot nya. Det goda lynnet
tar sig olika uttryck under perioden och den tidiga 1800-talsfl ickan
skall framförallt vara mild och behaglig, med oskuld och dygd som
måttstock. Hälsan blir en del av lynnet när man uppmuntras att vara
frisk och glad. 1900-talets idealfl icka är i sin tur glad, fl itig och lydig.
Den protestantiska arbetsetiken genomsyrar verserna där det fl itiga arbetet
är en hyllning till Gud. Genom detta löper tacksamhet och förnöjsamhet
som en röd tråd. Den goda kvinnan är nöjd med och tacksam
för sitt liv och sin lott. Hon delar med sig av sitt eget utan att begära någonting
tillbaka, osjälviskt och ödmjukt. Det som hon framförallt skall
sprida är vänlighet och glatt humör. Denna goda kvinnas egenskaper
kan jämföras med de stereotypiska drag som tillskrivits det kvinnliga
könet i form av speciell fallenhet för ömhet och omhändertagande.
Minnesböckernas kvinnokonstruktion är en outtalad motsats till
den icke-goda kvinnan som istället innehar de motsatta egenskaperna
till de här framställda. Den icke-goda kvinnan, eller den dåliga kvinnan,
får dock inget uttrymme i minnesböckerna. Här beskrivs ytterst
sällan för kvinnan dåliga, det vill säga okvinnliga, egenskaper. Den dåliga
kvinnan ryms inte alls med i traditionen utan fi nns som en skugga
utanför den. Där uppfostringslitteratur och skönlitteratur visar på
ickeönskvärda egenskaper likaväl som de önskade är minnesverserna
eniga i att enbart koncentrera sig på att reproducera den goda kvinnans
kvaliteter.