Var trogen i allt - Doria

26
från A och vidare alfabetiskt. Efter detta kommer kopians nummer och
numreringen startar om från 1 vid varje ny bok. Detsamma gäller för
böckerna från Folkloristiska arkivet, vilkas signum dock alltid börjar
med IF.
Kopieringen gör att det ibland kan fi nnas enbart en inskrift på en kopierad
sida, ibland fl era stycken. Om minnesboken är tillräckligt liten
har ett helt uppslag åt gången kopierats, däremot har kopian fått bara
ett nummer. Samma sak gäller för albumsidor med fl era inskrifter. Minnesböcker
som består av lösa blad i en kassett kan få ända upp till sex
blad kopierade på ett och samma papper. I alla dessa fall har signumet
för posten fått en gemen bokstav sist, börjande från a och alfabetiskt
från vänster till höger, uppifrån och ner. Detsamma gäller för en inskrift
som består av fl era verser, eftersom alla verser får en egen post.
Efter postens signum kommer fältet namn. Det är namnet på den
vers som fi nns i inskriften och det är inte individuellt. Namnet är det
som sammanbinder de olika förekomsterna och varianterna av en vers.
Namnet består av de första orden i versen. Det är dock inte en förstaradsregistrering.
Namnet kan vara kortare än första raden, eller till och
med längre. Första raden är dessutom ett vagt begrepp i dessa böcker,
då den kan se så olika ut i olika nedskrifter av samma vers. Det viktigaste
är att namnet särskiljer versen från andra verser men att alla
förekomster och varianter av samma vers får samma namn. Därför är
namnet på verserna av varierande längd. Det kortaste namnet kan bestå
av bara två ord, ex. Tre ord 4 , eftersom det i materialet inte har funnits
någon annan vers som börjar med de orden. I andra fall är namnet
mycket längre, ex. Nog vet jag vad jag ville vara, en liten blå 5 och Nog vet
jag vad jag ville vara, en tanke 6 , eftersom det är det enda sättet att med
enbart namnet skilja de två verserna åt. Namnet binder ihop varianter
4 Tre ord till dig,
förgät (förglöm) ej mig.
(1810–1980)
5 Ursprunget är en dikt av Otto Lindblad (1809–1864).
Nog vet jag vad jag ville vara,
en liten blå förgät-ej-mig.
Fast stum jag skulle dock förklara
Hur innerligt jag älskar dig.
(1900–)
6 Nog vet jag vad jag ville vara
en tanke i dit ljuva bröst,
ok uppå bönens vingar fara,
till gud ok bedja der om tröst.
(1900–)