Var trogen i allt - Doria

D:D:K:W:W:G:B:D:D:E:M:
Lönnarp Den 14 Junii 1803 U:P:I:
Alfred Fiedler berättar att de valspråk som skrevs i de tidiga stamböckerna
under slutet 1500-talet, början 1600-talet ofta var så bekanta
att bara initialbokstäverna behövde skrivas ut (Fiedler 1960: 23). Ovanstående
skulle kunna vara ett exempel på något liknande. Kanske har
skribenten ett eget motto som läsaren förväntas känna till och kunna
uttyda ur bokstavsföljden. För dagens läsare är det dock omöjligt att
uttyda budskapet. Många gånger kunde personernas valspråk också
visa vem det var som hade skrivit genom att initialbokstäverna i orden
bildade skribentens egna initialer, så kallad akrostikon (Fiedler 1960:
23). Möjligen kommer användandet av initialer i underskrifterna delvis
från denna tradition.
Samma anonymitet återkommer i senare minnesböcker, ofta i form
av underskrifter som ”en okänd” eller ”en vän i viken”. Men även underteckningar
som ”en gammal beundrare” och den i början av 1900talet
relativt vanliga ”känd men ej nämnd” leker med anonymiteten.
Uttrycken är kända från gratulationsbreven (se af Klintberg 1984a: 64).
Om en 21-årig kvinnas (f. 1900) album berättas att folk oftast skrev under
med enbart initialer. Informanten menar att det var av blygsamhet,
de ville inte göra så stort väsen av sig. Trots att inskrifterna var anonyma
var det dock mycket viktigt vem som hade skrivit och albumägarinnan
visste precis vem som skrivit de olika dikterna (M20917: 3).
Istället för att skriva under med pseudonym eller enbart initialer
kan man använda sig av mer avancerade sätt att dölja sin identitet, som
till exempel morsealfabetet. Då är det vanligen endast initialerna som
använts, som i följande exempel, där de uttydda underskrifterna lyder:
”MLG” och ”S, A, R”. Genom detta uppnår skribenten på sätt och vis
dubbel anonymitet. När koden, i detta fall morsekod, är knäckt måste
man också veta vad initialerna står för, för att få reda på den skrivandes
identitet. Men det är, eller var, förmodligen inte omöjligt för albumägaren
att lista ut vem som hade skrivit.
– – · – · · – – ·
(1880)
minne av · · · , · – , · – ·, 9-3-19
(1910)
Ett annat etablerat skriftsystem, otydbart för den oinvigde, som kan
användas som kod är de stenogram som ibland påträffas i minnesböcker.
Inskriften från det fi nlandssvenska 1890-talsalbumet på sidan
71