Var trogen i allt - Doria

136
kande av könsidentiteten ligger inom de föreskrivna mönstren (Andræ
2001: 154). I minnesböckernas lek med genren ryms mycket lite lek med
de rådande normerna för den goda kvinnan.
Inte bara den äkta maken förekommer i verserna. Under 1800-talets
slut kommer ett mått av kurtis in i minnesböckerna som inte funnits
där förut. Verserna som sådana kan dock gå tillbaka på äldre folklore
visar af Klintberg (af Klintberg 1982a: 66). Nu handlar det om det motsatta
könet och dess fördelar och brister. Versen från 1890-talet talar
visserligen om att vara glad och lycklig genom livet utan mödor. Där
står ”Stöt mot stenen ej din fot”, vilket är ett bekant motiv i genren, men
förhållandet till pojkarna är nytt. Det är inte längre medmänniskor som
skall mötas av fl ickans glada leende utan enbart de unga pojkarna.
Gladt din lefnad tag emot
Och som stjernan brinn
Stöt mot stenen ej din fot,
Över klippan spring
Verlden som en ros blott se
Och mot gossar le.
(1890)
Lyckönskningarna kan nu också handla om att ha lycka hos det motsatta
könet utöver de vanliga önskningarna om ett gott liv.
Må du på din lefnads bana
alltid vara glad och nöjd
och så trogen fl ickors vana
ha med gossarna stor fröjd
(1900)
Gossarna blir de som bedömer fl ickans egenskaper och det är till
deras krav hon skall leva upp.
Hagar är en söter fl icka,
Söt i alla pojkars blickar.
(1940)
En vers som väckt ont blod hos både föräldrar och lärare är den om
dottern eller skolfl ickan som lotterivinst. En manlig lärare förbjöd barnen
att skriva den versen i varandras minnesböcker 49 och en mamma
49 Folkhälsans diskussionsgrupp 8.2.2001.