Var trogen i allt - Doria

Här är det återigen barndomen som framhävs. Barndomen är, och
skall vara, ljus, det är livet därefter som kan vara dunkelt ibland. Att
leva upp till sina föräldrars förväntningar och på så sätt hedra dem är
kanske också ett sätt att hålla sin levnad ljus. Till detta kan man knyta
den kvinnliga solstrålen som jag presenterade i samband med vikten
av ett gott lynne i kapitlet ”Stor i det lilla”. Flickan skall lysa som en
stråle genom livet och lysa upp omgivningen för sig själv, men framförallt
för andra. Det ljusa är det glada och förnöjda.
Ljusets makt och godhet illustreras till exempel på följande sätt i en
vers: ”ett solsken, som tyst och till nattsvart bo tränger ljufl igt och stilla
ned” och där sedan ”Bringar frid, bringar ro, ja, himmelsk tröst”. När
det gäller de tidigare diskuterade vägvalen som man ställs inför fi nns
metaforer som ”Ljusets väg och mörkrets stig”, vilket kan tydas som
en annan form av metafor för den smala och den breda vägen. Är det
mörkt kan den rätta vägen dessutom vara svår att hitta och därför bör
man se till att man får ledljus på sin stig. Detta ledljus kan man fi nna i
den kristna tron och i och med att man väljer dygdens väg.
I mörker kan ej vägen du fi nna, där du går.
Så må du, ständigt trägen, se till, att ljus du får.
I ljusets hägn du fi nner den rätta sanningsstråt.
I ljusets hägn du vinner ny kraft att gå framåt.
(1930)
Ljuset är också nära förbundet med lyckan; ofta används ljuset som
en metafor för lyckan. Minnesverserna innehåller då antingen en önskan
om att solen skall skina på stigen, eller en uppmaning till läsaren
att låta den skina, genom att själv aktivt se till att den kan göra det,
som i ovanstående vers. Man har makt över sitt eget liv och att göra det
gott är ett val. De lyckönskningar som är vanliga i minnesbokspoesin
kan också innehålla de två metaforerna vägen som livet och ljuset som
lyckan. Den goda kvinnan är som sagt den glada kvinnan.
Må lycka städs, Dig följa!
Sol må lysa på Din stig!
Många goda tankar strömma.
Dig till mötes i från mig.
(1940)
Det fi nns andra metaforer för svårigheter och motgångar i livet än
mörker och avsaknad av ljus. Tidigare har vi träffat på ormen och andra
onämnda frestelser, ospecifi cerade faror och djupa stup. Slutligen vill
203