Var trogen i allt - Doria

22
na (Davis 1956) och gatrimmen är så vanliga (Harder 1956: 9). Möjligen
beror detta på att 1900-talets amerikanska minnesböcker ofta hade även
manliga skribenter och dessa pojkar har många gånger valt att driva
med bokens ägare i sina inskrifter. Benämningen på fenomenet har varierat
med vanligast är autograph album eller autograph book och verserna
kallas ofta friendship verses (se ex. Potter 1972; Clements 1997).
Åtminstone under 1990-talet har det i USA getts ut fl era böcker som
är avsedda att användas som minnesböcker. De har med andra ord
blanka sidor, med undantag för eventuella förtryckta illustrationer, där
man kan samla så kallade autograph rhymes eller autograph verses. Flera
samlingar av verser fi nns också att få tag i, även om de är klart äldre
än de tyska, alla riktade till barn, både som hjälp för den som skall
skriva i ett album och som rolig läsning. Exempel på dessa är Yours till
banana splits: 201 autograph rhymes (1995) och Best wishes, amen. A new
collection of autograph verses (1989, originalutgåva 1974). I förordet till
den förra boken uppmanar författarna läsaren att använda verserna för
att skriva i så många album som möjligt ”So use these rhymes to sign
as many albums as you can”, eftersom det gör att man stannar i minnet
hos dem man skriver till. Dessutom poängteras vikten av att samla
andras inskrifter i sitt eget album, så att man har något att se tillbaka på
i framtiden (Cole & Calmenson 1995: 6f).
Att böcker av den här typen getts ut i USA under 1990-talet och i
Tyskland ända in på 2000-talet tyder på att minnesbokstraditionen i
dessa länder levt kvar något längre än i de nordiska länderna. Det kan
dock även vara så att det är ett försök av en äldre generation att uppmuntra
de yngre att hålla liv i traditionen, utan att för den skull lyckas.
Det är inte säkert att det är barn som köper och använder dessa böcker
– trots att de riktar sig till dem. Det kan också vuxna som konsumerar
böckerna, som en nostalgisk blick tillbaka på en barndomstradition, eller
för att föra traditionen vidare till nästa generation.
Varför en databas?
När jag började fundera på att skriva min avhandling om fl ickors
minneböcker insåg jag inte att det källmaterial som enkelt fanns tillgängligt
vid olika arkiv var så omfattande. Jag besökte först Svenskt
visarkiv och såg på deras mikrofi lmade samling minnesböcker. Att jag
ville ha en egen kopia av detta material insåg jag ganska snabbt, efter
att ha suttit och vevat mikrofi lmen fram och tillbaka. Jag kopierade därför
hela fi lmen på papperskopior. Samma sak gjorde jag med Nordiska
museets samling minnesböcker och minnesböckerna från Åbo Akademis
handskriftsavdelning.