Var trogen i allt - Doria

skaper överförs på människan igen. Följande vers bygger på en strof ur
Topelius (1818-1898) dikt ”Till en fl icka” 85 .
Väx som en blommas like,
Guds goda barn förbliv,
Och blomstra för Hans rike,
I oskuld och i frid!
(1890–1930)
Med detta kan man jämföra de populära bilderböcker som Elsa Beskow
(1874–1953) skrev under 1900-talets början. Flera av dessa innehåller
förmänskligade blommor och de besitter egenskaper liknande
dem i minnesböckerna. I boken Blomsterfesten i täppan till och med klagar
blommorna över att i tusen år ha använts som metaforer i människans
tjänst (Schaffer 1995: 199f). I samma bok har rosen blivit färdig, det
vill säga nyss slagit ut, i tid till festen, något som enligt Ulla Bergstrand
är en dubbeltydig anspelning på människans och blommans liv; den
färdigklädda rosen är lika med den nyutslagna (Bergstrand 1993: 85).
Den nyutslagna rosen kan också tänkas symbolisera den könsmogna
fl ickan, som i och med detta är giftasvuxen men ännu jungfruligt ren.
Årets och livets kretslopp uttrycks i bondbönan vars barn skall ta över
nästa år och pyrolan som beskrivs i orden ”Än är det sommar, men
hösten nära / Hösten är nära och livet kort” (Bergstrand 1993: 86).
På grund av sitt namn fi nns det en blomma som, kanske tillsammans
med rosen, får den mest framträdande platsen i minnesböckerna.
Förgätmigejen fi nns som motiv i åtskilliga verser och på otaliga glansbilder
och teckningar. Förgätmigejerna förekommer på glansbilderna
både som huvudmotiv och som fantasifull utsmyckning av allsköns
föremål som cyklar och skottkärror (se ex. Ralf 1983: 56).
Förgätmigej är en vacker blomma
Förgätmigej är ett vackert ord
Förgätmigej bjuder dig att komma
Förgätmigej uppå vår jord
(1940–)
En pojke som skrivit den här versen i en skolkamrats album på 1950talet
har för säkerhets skull tillfogat ett ”Glöm aldrig mig” längst ner
i ena hörnet på sidan. Förgätmigejen framställs om en liten oansenlig
blomma och dess tillskrivna blyghet stämmer väl överens med den
85 Se appendix 4 för hela originaldikten.
209