Var trogen i allt - Doria

208
vimlar det av utklädda djur och blommaskerade människor (Bergstrand
1993: 13).
Påverkad av romantikens världsbild betraktade pedagogen Friedrich
Fröbel (1782–1852) barnet som en blomma, vilken skulle vårdas
att växa i en kärleksfullt skött trädgård. I ett utkast till plan för grundandet
av den första kindergarten, som ju uttryckligen betyder barnträdgård
och även har benämnts så på svenska, skriver han så här:
Ty liksom växterna vårdas i en trädgård under Guds beskydd och
under omsorg av erfarna trädgårdsmästare i samklang med naturen,
så skall här fostras de ädlaste växterna, människor, barn som groddar
och medlemmar av mänskligheten, i överensstämmelse med sig
själva och med Gud och naturen… (Tankar om små barns fostran 1981:
147)
Nu står blomman som metafor inte längre generellt för människan
utan omfattar barnet och dess fostran (Schaffer 1995: 199). Naturens
blomstrande och död är som människolivet, ett motiv bekant från minnesböckerna,
här representerat av en populär dikt av Runeberg (1804–
1877). Dikten heter passande nog ”I en ung fl ickas minnesbok”. I dikten
liknas fl ickan vid den blyga violen, släkt med den ovan beskrivna pensén,
och violen i sin tur förmänskligas.
Varm på fästet lyste vårens sol
Öfver fältet dagg och fjärlar blänkte,
Och på ängen stod en ung viol.
Vet du, hvad den täcka blomman tänkte?
Jo, hon tänkte: o, hur ljuft att här
Lefva, tjusa, hoppas, le och njuta!
Du, som mig i ljusa färger klär,
Låt min blomning aldrig, aldrig sluta!
Bed som blomman blomma du jemnväl!
Lif och tjusning älskar lifvets ängel,
Bed som hon, men för din blomstersjäl,
Ty förgänglig är din blomsterstängel.
(1880–1950)
Den unga albumägarinnan liknas vid en blomma eller ges en blommas
egenskaper och attribut. Hon slår ut och blomstrar, hon är blyg
och vacker som en liten blomma. Den förmänskligade blommans egen-