Var trogen i allt - Doria

66
vända sig av ”Tre ord till dig”. Den skulle till och med pojkar kunna
tänkas skriva. En del är av den åsikten att man valde efter den som
skulle få versen och en informant säger att kamraterna valde en dikt
som de tyckte passade just henne (LUF M20917: 6).
Bolla (f. 1980) berättar hur hon som fyraåring blev mycket smickrad
över att hennes mamma skrev versen ”Rosor äro röda” i hennes album.
En annan kvinna kommenterade som kontrast att hon redan som liten
tyckte att verserna inte var några riktiga minnen eftersom de var så
standardiserade 20 . Skillnaden här är säkert den att den första fl ickan
var väldigt ung när hon fi ck sin bok och hennes mamma är den första
eller andra person som har skrivit. Hon var förmodligen inte särskilt
bekant med versen sedan tidigare och tolkade den som en personligt
utformad hälsning. Den andra informanten hade redan hunnit se ett
mönster i verserna i minnesboken och stört sig på deras konformitet.
Genrens makt har en intressant inverkan på 1900-talets minnesböcker.
Dels är det viktigt att det som skrivs faller innanför de föreskrivna
ramarna och därigenom uppfattas som en minnesvers, dels skattas det
originella högt. Allra gladast blir den unga albumägaren åt en vers som
inte fi nns i hennes album sedan tidigare, men inte heller i andras, men
som ändå genast kan identifi eras av alla invigda som en albumvers. Ackompanjeras
den dessutom av en konstrikt utförd teckning eller en stor
och vacker glansbild är lyckan fullständig. Samspelet mellan det bekanta
och det nyskapande fi nns hela tiden med i minnesbokstraditionen.
De äldre böckerna (från början av 1800-talet) har som tidigare nämnts
ofta haft äldre ägarinnor, vilket också sätter sina spår i inskrifterna. Det
standardiserade är ofta inte lika utpräglat här, även om det fi nns. Framförallt
märks det inte lika tydligt, eftersom verserna i regel är lite längre
och inte riktigt lika formelartade, även om fl era av de korta verserna
som använts på 1980-talet har sitt ursprung redan här.
Varifrån fi ck man verser?
Utöver att minnesboken ofta var en gåva av en kvinnlig släkting och att
kvinnliga släktingar ofta skrev i den fi nns det ytterligare en orsak till att
det ofta rör sig om vertikal tradering även när jämnåriga har skrivit. En
av de vanligaste källorna för minnesverser när man skulle skriva i ett
album var nämligen andra minnesböcker.
Mödrar tittade i sina egna eller äldre generationers böcker när de
skulle skriva till sina barn. Barnen i sin tur tittade ofta i mammas, mormors
eller farmors bok för att hitta nya alster att skriva (se även Fiedler
20 Samtal med kvinna född på 1940-talet i Finland.