Var trogen i allt - Doria

När denna bok är skriven full,
av vänner, prövade i längden.
Minns att jag skrev för vänskaps skull
och ej för att öka mängden.
(1880–1930)
Jämförelser kan också göras med texterna om att vara sist i boken
men främst bland vännerna, att vara bland de sista men räknas bland
de första. Skribenterna uttrycker sin anspråkslöshet, men samtidigt vill
de inte drunkna i mängden utan slutligen vara den som verkligen betyder
något.
Om Du på dessa blad
Skall nya minnen gömma,
För dem förgät ej mig
Jag vill Dig aldrig glömma!
(1860)
De minnen som hänvisas till kan även beskrivas som något eteriskt.
Här fi nns bilden av minnesurnan som trots att den slås sönder fyller sin
funktion och bevarar minnen likt en rosendoft. Andra liknande bilder
är minnets skatter och minnen som lever och dör.
Låt ödet än oss hota, dock minnet skatter har
Ljusdrömmar från det fl ydda, som ej dess magt förtar,
Som komma i bekymrens ö sorgens dystra natt
Och bringa bilder åter, som förr en gång oss gladt.
O, länge dessa minnen må lefva i mitt bröst
Likt urnan, som med rosor man fyller varje höst.
Slå sönder, om dig lyster, i tusen bitar den,
Men rosendoften häfter vid hvarje skärfva än!
(1880)
Genom minnesverserna ber man om att bli ihågkommen även efter
döden. Om detta uppfylls har vi återigen fått ett bevis på en fungerande
evig vänskap.
Om Du på minnets vingar far
Och fordna dagar ser;
Så minns att Frida funnits har
Om hon ej vore mer.
(1850)
171