fulltext - DiVA Portal

inom religion och filosofi. Då det saknas en 'vetenskapens nuvarandeståndpuflkt', får väl dessa andra källor ses som berättigade att utsegällande doktrin. Min uppgift har varit att föra fram en kandidat ochsedan jämföra fördelar och nackdelar med den regerande doktrinen.En sådan metod kan tyckas normal, men jag tror inte att den hargenerell acceptans inom etik. Det finns en stark bias för detbestående. Den gällande doktrinen blir inte bara en lösning, utanockså en målformulering, så att den enda riktigt legitima utmanarenär den som erbjuder 'more of the same'. Sådana utmanare finns,exempelvis utmanas en utilitarism för mänskligheten avenanimalinkluderande utilitarism (Singer 1981). Detta förstärkertendensen inom etiken mot en verbal godhetstävling. Därför finns enbrist på omprövning enligt andra linjer. Alltsedan sofisterna har denkonventionella moralens försvarare varnat för att en rationellskärskådan kan bryta moralens magi. Moralbuden kan negligerastemporärt, men dess förkunnare vidhåller att det är gott, rätt ochönskvärt på ett högre plan, låt vara inte tillämpbart just nu.Observationer av köttets svaghet leder inte till tvivel på andensstyrka.En modell av den typ som använts i detta arbete, är inte ett vanligtsätt att 11tvärdera etiska teorier. Det gängse är snarast att söka en såhermetiskt sluten modell som möjligt. Med matematiken somföredöme gäller det att ur ett fåtal axiom med hjälp av logik kommatill en slutsats som är radikal och inte synbarligen cirkulär vilket juskulle göra hela övningen trivial. Matematiken lyckas ju ofta meddetta och resultatet är starkt därför att premisserna verkar solida ochsjälvklara. Inom filosofin är premisserna normalt svaga, varförresonemanget börjar med ett stort'om'. Allteftersom resonemangetfortgår tonas detta 'om' ner för att ge intryck aven solidresonemangskedja. Peter Singer och John Rawls kan tjäna somexempel på två sådana konsekvent resonerande personer. Styrkan hosdem ligger ofta i att motståndare protesterar mot ett senareresonemangsled, för vilka upphovsmännen har flera goda skäl,istället för att ge sig på de synbarligen rimliga och konventionella,men sårbara, premisserna.Bristen på framsteg inom filosofin tas ofta som ett tecken på dygd istället för metodbrist; en insikt om de eviga frågornas olösbarhet.Ödmjukhet blir en rimligare reaktion än missnöje enligt en sådan syn.Många i mina ögon centrala bedömningsgrunder tillmäts litenrelevans därför att den praktiska aspekten närmast är utonuilosofisk.108