fulltext - DiVA Portal

Figur 1Handling 1Person BHandling 2Person AHandling 1Handling 23;32; 11; 22;2Om Handling 2 är den normala handling som både A och B förväntarsig av den andre, kommer de själva att utföra Handling 2 och därmeduppstår situationen (2; 2). Ingen av parterna kommer att väljaHandling 1 för då får han en försämring från 2 till 1. De misslyckasalltså att uppnå det bättre läget (3; 3) och skälet till detta är bristen påkoordination.Denna invändning drabbar dock inte bara etisk egoism utan ocksåandra konsekvensialistiska modeller, vilket också Österberg noterar.För en handlingsutilitarist uppstår ett likartat problem medsuboptimering - skillnaden är att han suboptimerar summa bonum,medan egoisten sitt eget goda. En ensidig ändring för egoisten ledertill en försämring från 2 till 1 och en ensidig ändring för utilitaristenleder till en försämring av totalresultat från 4 till 3.Richmond Campbell [1979] är en kritiker av etisk egoism medkantiansk utgångspunkt så det förvånar inte att han också låterkritiken för bristande Paretooptimalitet inte bara drabba etisk egoismutan också andra grupper. Han menar att det är ett allvarligt ochgenerellt problem för alla handlingsteleologiska moralsystem. Meroklart är vad för skäl som föreligger för att hans uppfattning attdeontologiska principer på ett tillförlitligt sätt leder rätt därkonsekvensialism leder fel.Problemet i exemplet tycks dock mycket lättlöst för såväl egoisterII : 12