fulltext - DiVA Portal

som "det egocentriska predikamentet". De flesta av oss har entendens att övervärdera vår egen förmåga och våra egna insatser.Undersökningar visar att 80% av alla bilförare anser sig höra till denbättre halvan. Än mer besvärande var en annan undersökning somvisade att 94% av universitetsprofessorer anser sig vara övergenomsnittet (Frank 1995, s 104). Det har även visat sig att när detgäller att fördela framgångar mellan tur och skicklighet ochmotgångar mellan oskicklighet och otur så visar mentalt friskamänniskor en betydligt större avvikelse från realism, genom att tro påen oberättigad skicklighet och en vidlyftig otur, medan deprimerademänniskor visar en betydligt mer realistisk bedömning (Brown1986). En självöverskattning är inte bara normal i betydelsen vanlig,utan även normal i betydelsen frisk.En egocentriskt skev syn där man ser sig själv som störst, bäst ochgodast kan ha en positiv funktion genom att uppmuntra till aktivitet.En tro på aktivitetens möjlighet kan vara positiv även om den skullevara förvrängd. Den återhållande kraften är inte sanningen i sig, utannär överskattningen leder till ett självdestruktivt beteende. Risken förett sådant beteende kan dock vara avlägsen om det finns andraspärrar. Feghet kan ju vara en separat variabel som gör attsjälvöverskattningen inte leder personen in i situationer som med högsannolikhet bringar honom på fall. Men för det alltmer omfattandesamarbetet i mänskliga samhällen kan egocentriciteten fåmaladaptiva konsekvenser.En förenklad situation kan vara två individer A och B som har attvälja mellan att agera var och en för sig eller samarbeta. Två frågorkan ställas för respektive etisk grupp. Vilka normativa principergäller för beslut mellan samarbete eller inte och på vilket sätt kandessa principer kllnna underlätta eller försvåra ett val av samarbete?För integritetssfären låter jag gängse ekonomisk mikroteori gesvaren. Den ses ofta inte som normativ utan snarare som entankemodell för hur en rationell aktör skulle bete sig, men jag tyckerinte att det är missvisande att använda den som en normativ teori.Många spelteoretiska resonemang består av konstruktioner där enrationell aktör inte samarbetar utan hamnar i ett Nashekvilibrium sominte är Paretooptimalt. Den typen av exempel ger föga underlag fördet centrala anspråket att en integritetsfilosofi leder till samarbete. Ettresonemang som ligger i linje med filosofin och som skulle geunderlag för detta anspråk är följande.79