fulltext - DiVA Portal

Trots en central historisk roll har reciprociteten snarast nedtonats ibetydelse de senaste seklen. Filosofiskt har kantianism och utilitarismfått stor betydelse. Det är vanligt, såväl bland allmänhet som blandfilosofer (exempelvis Ruse 1986), att exkludera förväntningar omömsesidighet ur begreppet moral. Moral är självuppoffrande, medanömsesidighet är blott rimlig anständighet, att göra sin självklara plikt.Man kan naturligtvis definiera moral som altruism, men då krävsockså mer argumentation varför det är bra med moral. Om moral ären sorts överkursbeteende så måste frågan ställas onl det inte ärlämpligt att prioritera det basala först.Reciprociteten har bedömts som av avgörande betydelse lltav en radtänkare med ett stort och långvarigt inflytande. Ett kort omnämnandefår räcka som illustration till detta påstående. Ömsesidighet är enligtCicero det "första pliktbudet". och il10m konfucianismen "den endatråden". Det senare kan exemplifieras med följande meningsutbyte:"Is there any one word" asked Tzu Kung, "which could be adopted asa lifelong rule of conduct?"The Master replied: "Is not 'reciprocity' the word?"(Analects of Confusius, XV 23)På en mindre högaktad och mer teknisk nivå görs en del insatser somatt bygga upp reciproka säkerhetssystem. Betalningsanmärkningarregistreras och informationen sprids effektivt i den ekonomiskastrukturen för att säkerställa att rättigheter inte bara inkasseras utanatt skyldigheter också levereras. Men moraliska principer mobiliserasi begränsad utsträckning för detta och liknande uppgifter, utan mer åtambitiösa projekt där intresset för sambandet mellan insats ochutdelning är mer ljummet. Godtyckligheten ökar om regler är oklaraoch handlar om ensidiga förpliktelser, intentioner att giva utan attgiva annat än symboliskt, samt föreställningar om vad folk tänkte,kände och mindes. I många sociala system finns en reciprokrationalitet, men om etik, analys, diskussioner och reformer inte ärinriktade på att bibehålla eller förstärka denna, så kan förändringarunderminera rationaliteten och därmed långsiktig stabilitet.Reciprociteten ses inte bara som rimlig, utan som så självklar, att deninte behöver ordas så mycket om; den är för nyttig för att ansesvärdefull och berömvärd, mer ett kokkärl än en fresk. 'An honestday's pay for an honest day's work' sätter inte sinnena i brand medsin radikalism, men detta för-givet-tagande kan leda till att dennegativa kraften i bristande reciprocitet underskattas.61