fulltext - DiVA Portal

Ett primärt behov är att mobilisera hela den egna gruppen och därförblir det en viktig uppgift att begränsa snyltning genom att fördömaoch straffa avvikare inom den egna gruppen. Andra grupper kan maninte alltid besegra och ibland kan dagens fiende vara morgondagensallierad, men den egna styrkan är högst beroende av lojalitet inomgruppen, så här finns föga utrymme för tolerans. Moralisktfördömande av landsförrädare, strejkbrytare och kättare är därförlegio. Hedningar måste stundom accepteras, men kättarna kanförvänta sig en mer omild behandling.Självuppoffring för den egna goda saken blir en viktig del ibudskapet och motståndaren liksom egna avvikare fördöms somsmåaktiga egoister. Feghet är något som minskar kollektivets kraftoch ses därför som en moralisk last. För svagare gruppegoistiskaprojekt finns ett ytterligare skäl att framställa sig som altruistisk. Deträcker inte med att mobilisera den egna gruppen utan man behöverstöd också från andra grupper. En gruppegoistisk rationalitet är dåinte tillräcklig, utan det behövs andra syften som kan lockautomstående. Subventioner till lantbrukare formuleras som en positivvärdering av öppna landskap. Finessen för de gynnade med ettförslag behöver inte framhållas tydligt, utan en mer indirektframställan som moraliserar över motståndare ses som merändamålsenlig för att få stöd hos tredje man. När man beskriver detegna projektet som oegennyttigt så uppnår man flera mål.Många gruppegoistiska projekt har haft en bas som varit en styrka närdet gäller att ge identitet och mobilisera gruppen, men samtidigtinneburit en begränsning när man vill lItöka basen för gruppen.Etnisk tillhörighet, i första hand manifesterad i ett språk är en vanligbas, ofta kombinerad med en religion som hävdar den högste gudenspreferens för just detta folk. Redan tidigt uppstod riken somexpanderade utöver den egna etniska gruppen. Detta kan fungera somen sorts kolonialism där den egna kulturen blir primär, men en sådanstrategi begränsar möjligheterna att fostra lojalitet hos de kuvadefolken. Maktutövningen normaliseras inte, utan en uppenbarmotsättning kvarstår.Kristendomen var en religion som tog ett steg över den etniskabarriären och erbjöd alla ett mer fullvärdigt medlemskap. En stor delav kristendomens framgångar beror på att kejsar Konstantin såg densom en religion i samklang med det romerska imperiets intressen.57