fulltext - DiVA Portal

det mesta i samhällssystemet inriktat på att värna den yngsta och denäldsta generationens oberoende. Det som binder ihop familjer ärsnarare emotionella band än sociala institutioner och uppfattningarom plikter. Olika grupper är måna om sina rättigheter och frihet frånpersonliga skyldigheter samtidigt som frånvaron av personligaskyldigheter för andra gentemot den egna personen gör att man kankänna sig åsidosatt. Myndigheter träder emellan och påtar sigskyldigheter (samt rättighet till skattemedel) men dessa yrkesutövarekan knappast avkrävas mer än en professionell insats. Risk finns attden gamle eller sjuke känner sig som en kostnadspost, inte somnågon som är älskad, och en känsla av besvikelse kan uppstå. 'Allaandra tänker på sig - det är bara jag som tänker på mig.' Det liggernära till hands att se en sådan kritik som lite inkonsekvent, men denär vanlig och den skjuter ofta in sig som kritik på integritetsfilosofin.Den sociala agitationen borde vara mer själuppoffrande - andra bordelära sig att tänka lite mer på mig.Det är dock inte nödvändigtvis integritetsetik som undermineratsläktetiken utan andra krafter. När samhällena blev större och merhierarkiska så förändrades kraven på etik. Inte minst efterfrågas enfilosofi som kunde mobilisera gruppen som helhet mot andragrupper. Det fanns behov av mer standardiserade släktskap där allakunde ses som bröder och devisen 'en för alla, alla för en' kunde gestyrka åt gruppen. Inom olika samhällen kan man se klansystemetsom en utveckling åt detta hålL Med den dikotomiska uppdelningenklan mot ickeklan, blev det klart vilken sida som hade de starkastekraven på en individs lojalitet (van der Berghe 1990). Lojalitet ochetik blir alltmer gruppbaserad; nation, yrke, ort, klass blir allt fileravgörande och släktrelationema allt mindre. En ytterligare förändringär att individerna interagerar alltmer med personer de inte är släktmed.Utvecklingen mot större samhällen har skett parallellt med attvidgade cirklar med skyldigheter har övertrumfat mindre cirklar. Desom spjärnat emot fusionerna har oftast inte varit vinnarna utanförlorarna. Expansionen har därför varit kopplad till att förlorarnatvingats eller övertalats med moraliska påtryckningar att de har enskyldighet att offra sig för det större målet. Maktens representanteroch filosofer har framhållit att allmänintresset går före egenintresset.Det kan kanske tyckas förvånande att altruism i olika former blivitgruppegoismens filosofi, men att så blivit fallet är knappast märkligtdå flera skäl talar för en rationalitet i detta.56