fulltext - DiVA Portal

omfördelning som bedrivs i de moderna välfärdsstaterna är ytterstgruppavgränsad. Man tar resurser från den svenskehöginkomsttagaren så att hans matstandard sänks från oxfile till biffoch medlen används sedan för att öka den svenskelåginkomsttagarens kost från korv till fläskkotlett. Detta sker i envärld där många har en halvfull risskål, så det går knappast attförsvara med exempelvis en utilitaristisk etik. Retoriken ochargumentationen bygger på hela mänskligheten, men sedanframkommer det att det är den lägre medelklassen i ett riktindustriland som rent praktiskt anses utgöra jordens salt.Gruppegoismens problematik är generellt föga behandlad. Mycket avetikdebatten handlar om att bevara högaktade fördomar ochmissuppfattningar som man tror har positiva effekter för den egnagruppen.Libertariansk kritik av gruppegoismen (exempelvis Mitchell &Simmons 1994) är konsekvent, men konsekvent i den bemärkelsenatt den liknar andra fördömanden vilka radikalt förkastar företeelsersom våld, sex, och egoism. Gruppegoism är en fundamental del i detmänskliga sociala beteendet, så frågan är om ett renlärigt fördömandeleder långt. Det förefaller centralt att de etiska normerna ligger närade mänskliga dispositionerna, så att de inte bara är goda ochkonsekventa utan också realistiska. Gruppegoistiska organisationersom fackföreningar, partier och nationer är inga marginellaföreteelser i moderna samhällen. De moraliska argtlmenten för enomfördelning som gynnar några och missgynnar andra är sällanövertygande inför en kritisk prövning, men altruismel1 faller inte omde gruppegoistiska effekterna dras fram. Anledningen till attaltruismen finns är att den inte bara skapar förlorare utan en delvinnare. Människor tycks inte vara så liberala att de värderar egenfrihet och respekt för andra så högt att det är en spärr mot enomfördelning till egen favör eller mot restriktioner som hindrar andramer än dem själva. Det är viktigt att finna en tillfredsställandelösning på den socialliberala uppgiften att ge etiska riktmärken förstatsmakten som ger vidare ramar än en strikt libertarianskuppfattning. Huvudproblemet är dock inte den restriktionen, utan attetiska principer lätt tänjs, i avsaknad av effektiva restriktioner, för atttjäna destruktiva gruppegoistiska och etatistiska syften. Det etisktöverlägsna i dessa aggregerade intressen tycks högst diskutabla.George Williams gör en tankvärd reflektion: "preferring the moralityof group selection to the ruthlessness of individual struggle is toprefer genocide over murder" (Williams 1989, s 193).59