fulltext - DiVA Portal

Också i den moderna sociobiologiska debatten missas mångadebattörer radikalismen i naturalistisk etik. Sociobiologin anklagasofta för att vara konservativ och försvara status quo. Menindignationen i anklagelserna motiveras främst av sociobiologinskritik av uppfattningar och utopier, i religiös eller i sekulariseradform, som har erhållit omfattande popularitet. Status quo iideologiska bemärkelse är sällan eller aldrig en hyllning av alltbestående, utan en samling uppfattningar om vad som är värt attagitera för och sträva mot. Det är möjlighet och önskvärdhet av någrasådana hyllade mål som sociobiologin utmanat.Nästa mer diskutabla fråga är om Hobbes beskrivning av människorär tillräckligt bra för att fungera som grllnd eller om hans bild avnaturtillståndet är skevt och negativt. Hans kommentarer om livetsom 'solitary, poore, nasty, brutish and short'(Hobbes 1651/1981 s186) ses av många som missvisande. En intressant analys både uretisk och sociobiologisk synvinkel är Hobbes analys av mänskligsocialitet i jämförelse med myror och bin. Hobbes räknar upp sexfaktorer som står i motsats till Aristoteles tes att människan är detmest sociala djuret.1 Myror saknar ära och prestige vilka hos människan är en källa tillmånga konflikter.2 Hos myror överensstämmer det privat goda och det gemensammagoda. Deras strävan efter det privat goda kommer därför inte ikonflikt med det gemensamma.3 Myror saknar förnuft vilket hos människor leder till kritik avmakthavarna och tro på att egna lösningar är överlägsna.4 Myror saknar ord, vilka är synnerligen användbara för agitation.5 Myror uppfattar bara skada, inte svek, som löftesbrott.6 Människor behöver en kraft för att upprätthålla sina konventioner ­en makt som kräver lydnad och kan ge skydd. (Hobbes 1651/ 1981s 225-226). Lydnad är ingen naturlig disposition.Långt före vetenskapen hade nått insikter om dessa djurs11aplodiploida förökning och dess konsekvenser för den genetiskarationaliteten, så gör Hobbes de rätta bedömningarna. Aristoteles kanmöjligen räddas ur jämförelsen i socialitet med en semantiskundanglidning. Aristoteles bedömning att människan är ett politisktdjur (zoon politikon) står sig väl - även bedömningen att människanär det mest politiska djuret. Men Hobbes har helt rätt när hanbedömer myror som mer sociala djur än människor. (Det bör påpekasatt Aristoteles inte gör en distinktion mellan social och politiskt. Det21